(ca 56–ca 120 v.t.) En romersk talare och ämbetsman, anses ofta vara en av de främsta historikerna i det forntida Rom.

Tacitus mest kända verk är Historiae (ca 104–109 v.t.) och Annales (ca 115–117 v.t.), som tillsammans dokumenterar romarrikets historia från år 14 till år 96 v.t. Tacitus betraktades som moralist och fördömde de romerska härskarna för deras moraliska förfall och maktmissbruk. Även om inte Tacitus hade mycket till övers för de kristna, skrev han om Neros brutala behandling av dem. Han berättade att Nero lade skulden på dem för den stora branden i Rom år 64 v.t.

I sina verk nämner Tacitus personer som även nämns i Bibeln, bland annat Quirinius, som var ståthållare i Syrien, Felix, prokurator över Judeen, och Pontius Pilatus, som lät avrätta Kristus när Tiberius var kejsare. Alla dessa omnämnanden styrker Bibelns skildring. (Mt 27:2; Lu 2:1, 2; 3:1; Apg 23:24, 26)