1. Varför grät och sörjde man i Silo?

SAMUEL kunde nästan ta på sorgen i Silo. Tårarna flödade i staden. I husen hördes kvinnor och barn som grät. Hur många var drabbade och sörjde förlusten av fäder, män, söner och bröder som aldrig mer skulle komma hem? Det enda vi vet är att Israel först hade förlorat 4 000 soldater i en strid mot filistéerna och sedan kort därefter lidit ytterligare ett fruktansvärt nederlag och förlorat omkring 30 000 soldater. (1 Sam. 4:1, 2, 10)

2, 3. Vilka tragiska händelser drog skam och vanära över Silo?

² Det här var bara en av många tragedier. Översteprästen Elis två onda söner, Hofni och Pinehas, förde bort den heliga förbundsarken från Silo. Den här dyrbara kistan var en symbol för Guds närvaro, dvs. att Gud var med sitt folk, och den skulle stå i det allra heligaste i tältboningen. Men folket tog med sig arken ut i striden mot filistéerna, eftersom de dåraktigt nog trodde att den skulle fungera som en amulett och ge dem segern. Filistéerna erövrade arken och dödade Hofni och Pinehas. (1 Sam. 4:3–11)

³ Under flera hundra års tid hade arken gett ära och härlighet åt tältboningen i Silo. Nu var den borta. När Eli, som var 98 år gammal, fick höra den nyheten föll han baklänges av stolen och dog. Hans svärdotter, som just hade fått beskedet att hon blivit änka, dog senare samma dag när hon födde sitt barn. Innan hon drog sitt sista andetag sa hon: ”Härligheten har gått i landsflykt från Israel.” Silo skulle aldrig mer bli sig likt. (1 Sam. 4:12–22)

4. Vad ska vi gå igenom i det här kapitlet?

⁴ Hur skulle Samuel hantera alla dessa stora tragedier? Hade han tillräckligt stark tro för att kunna hjälpa ett folk som hade förlorat Jehovas ynnest och beskydd? I vår tid är det oundvikligt att vi ibland råkar ut för svårigheter och besvikelser som prövar vår tro. Vi ska därför se vad vi kan lära oss av Samuel.

5, 6. Vad står i centrum i bibelskildringen när inte Samuel nämns, och vad gjorde Samuel under de tjugo åren?

⁵ När vi kommer så här långt i skildringen är det inte längre Samuel som står i fokus, utan förbundsarken. Vi kan läsa om hur filistéerna fick lida för att de hade tagit arken och hur de blev tvungna att lämna tillbaka den. När Bibeln nämner Samuel igen har det gått omkring tjugo år. (1 Sam. 7:2) Vad gjorde han under de här åren? Vi behöver inte gissa.

⁶ Innan den här perioden börjar får vi veta att ”Samuels ord fortsatte att komma till hela Israel”. (1 Sam. 4:1) Och när de tjugo åren är över säger Bibeln att Samuel varje år hade för vana att besöka tre städer i Israel och behandla frågor och tvister. Sedan brukade han återvända till sin hemstad, Rama. (1 Sam. 7:15–17) Samuel såg till att vara fullt verksam, och under de här tjugo åren fanns det mycket att göra.

7, 8. a) Vilket budskap framförde Samuel till folket efter tjugo års hårt arbete? b) Hur reagerade folket på Samuels försäkran?

⁷ Elis söners omoral och gudlöshet hade försvagat folkets tro. Många verkar därför ha börjat tillbe avgudar. Men efter två decennier av hårt arbete kunde Samuel framföra följande budskap till folket: ”Om det är av hela ert hjärta som ni vänder tillbaka till Jehova, så gör er av med de utländska gudarna och även ashtoretbilderna och håll er orubbligt, av hela ert hjärta, till Jehova och tjäna endast honom, så skall han befria er ur filistéernas hand.” (1 Sam. 7:3)

⁸ ”Filistéernas hand” vilade tungt på folket. Eftersom Israels här hade krossats, tyckte filistéerna att det var fritt fram att förtrycka Guds folk. Men Samuel försäkrade folket att situationen skulle förändras om de bara vände tillbaka till Jehova. Var de beredda att göra det? Till Samuels glädje gjorde de sig av med sina avgudar, och sedan sägs det att de ”tjänade endast Jehova”. Samuel kallade samman Israel i Mispa, en stad i bergstrakten norr om Jerusalem. Folket fastade och ångrade sina många synder. (Läs 1 Samuelsboken 7:4–6.)

9. Vilken möjlighet såg filistéerna, och hur reagerade Guds folk på faran?

 ⁹ När filistéerna fick veta att hela folket hade samlats såg de sin chans. De skickade sin här till Mispa för att utplåna Jehovas tillbedjare. När israeliterna fick höra att filistéerna var på väg blev de skräckslagna och bad Samuel att ropa till Jehova. Då bad han en bön och frambar ett offer. Under den här heliga ceremonin drog filistéerna upp mot Mispa. Men då besvarade Jehova Samuels bön och lät sitt ogillande dåna ut. ”Jehova lät det nu på den dagen dundra med ett starkt dån mot filistéerna.” (1 Sam. 7:7–10)

10, 11. a) Hur vet vi att det måste ha varit ett ovanligt åskväder som Jehova riktade mot filistéerna? b) Hur slutade striden mot filistéerna?

¹⁰ Hur var filistéerna egentligen? Var de som små barn som skräckslaget springer och gömmer sig bakom mamma så fort de hör en åskknall? Nej, de var härdade, stridsvana soldater. Det här kan alltså inte ha varit något vanligt åskväder. Var det själva ljudstyrkan? Kom det från en klarblå himmel? Eller ekade det oförklarligt mot bergssidorna? Hur som helst skakades filistéerna i sitt innersta. De blev helt förvirrade och förvandlades på ett ögonblick från angripare till måltavlor. Israels män strömmade ut från Mispa, besegrade dem och förföljde dem flera kilometer sydväst om Jerusalem. (1 Sam. 7:11)

¹¹ Den sammandrabbningen blev en vändpunkt. Under resten av Samuels tid som domare drev israeliterna undan filistéerna. Stad efter stad återtogs av Guds folk. (1 Sam. 7:13, 14)

12. Vad innebär det att Samuel ”utövade rättfärdighet”, och vilka egenskaper hjälpte honom att vara verksam?

¹² Flera hundra år senare valde aposteln Paulus att nämna Samuel när han räknade upp trogna domare och profeter som ”utövade rättfärdighet”. (Hebr. 11:32, 33) Samuel hjälpte folket att göra det som var rätt och gott i Guds ögon. Han fortsatte att vara verksam, eftersom han tålmodigt väntade på Jehova och troget fortsatte med sitt arbete trots besvikelser. Han visade också uppskattning. Efter segern i Mispa reste Samuel ett minnesmärke som skulle påminna om hur Jehova hade hjälpt sitt folk. (1 Sam. 7:12)

13. a) Vilka egenskaper behöver vi om vi ska efterlikna Samuel? b) När är det bra att börja utveckla sådana egenskaper?

 ¹³ Vill du också göra det som är rätt och påverka andra positivt? I så fall kan du lära dig mycket av Samuels tålamod och hans ödmjuka, uppskattande anda. (Läs 1 Petrus 5:6.) Och vem behöver inte sådana egenskaper? Samuel hade verkligen nytta av att utveckla goda egenskaper redan i unga år, eftersom han skulle få uppleva större besvikelser längre fram.

14, 15. a) Vilken besvikelse fick Samuel uppleva när han blev gammal? b) Var Samuel en släpphänt förälder precis som Eli? Förklara.

¹⁴ Nästa gång vi kommer i kontakt med Samuel har han blivit gammal. Vid det här laget har han två vuxna söner, Joel och Abia. Samuel hade gett dem uppgiften att hjälpa honom att döma, men tyvärr missbrukade de hans förtroende. Själv var han ärlig och rättvis, men hans söner utnyttjade själviskt sin ställning. De ”tog mutor och vrängde rätten”. (1 Sam. 8:1–3)

¹⁵ En dag kom de äldste i Israel till Samuel för att klaga: ”Dina söner vandrar inte på dina vägar.” (1 Sam. 8:4, 5) Kände Samuel redan till problemet? Det sägs inget om det. Men till  skillnad från Eli var Samuel verkligen ingen släpphänt förälder. Jehova hade tillrättavisat och straffat Eli för att han inte hade gjort något åt sina söners ondska. Han hade ärat sina söner mer än Gud. (1 Sam. 2:27–29) Men Jehova klandrade aldrig Samuel för hans söners skull.

16. Hur påverkas föräldrar när deras barn gör uppror, och hur kan Samuels exempel ge hjälp och tröst?

¹⁶ I skildringen sägs det inget om hur Samuel kände när han fick höra om sina söners ondska – hans skam, oro och besvikelse. Men många föräldrar kan bara alltför väl tänka sig in i hans känslor. I vår mörka tid är det vanligt att barn gör uppror mot sina föräldrar och vägrar följa deras vägledning. (Läs 2 Timoteus 3:1–5.) Föräldrar som är i en sådan känslomässigt svår situation kan få hjälp och tröst av Samuels exempel. Trots sönernas trolöshet vek han inte en tum från sin egen trogna kurs. Kom ihåg: Ord och tillrättavisning kanske inte påverkar barnens hjärta, men föräldrarnas goda exempel kan ha stor effekt. Och föräldrar har alltid möjlighet att göra sin himmelske Far, Jehova, stolt. Det var just det Samuel gjorde.

17. Vad krävde Israels äldste av Samuel, och hur reagerade han?

¹⁷ Samuels söner hade knappast kunnat föreställa sig vilka långtgående verkningar deras girighet och själviskhet skulle få. Israels äldste sa till Samuel: ”Tillsätt nu en kung över oss till att döma oss, så som alla nationerna har.” Tog Samuel deras begäran personligt och kände sig förkastad? Han hade trots allt dömt folket för Jehovas räkning under flera årtionden. Men de var inte längre nöjda med bara en profet som Samuel. Nu ville de att en kung skulle döma och leda dem. Nationerna runt omkring Israel hade kungar, och det ville israeliterna också ha. Hur reagerade Samuel? Det står att ”förslaget var ont i Samuels ögon”. (1 Sam. 8:5, 6)

18. Hur uppmuntrade Jehova Samuel samtidigt som han visade att folket hade syndat allvarligt?

¹⁸ Lägg märke till vad Jehova svarade när Samuel tog upp frågan med honom i bön: ”Lyssna till folkets röst i allt som de säger till dig; ty det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat, så att jag inte skall vara kung över dem.” Det här måste ha varit uppmuntrande för Samuel att få höra. Men vilken fruktansvärd förolämpning mot den allsmäktige Guden! Jehova uppmanade honom att varna israeliterna för det höga  pris de skulle få betala om de hade en människa som kung. När Samuel gjorde det insisterade de: ”Nej, en kung vill vi ha över oss.” Som alltid var Samuel lydig mot Gud, och därför smorde han den kung Jehova hade valt. (1 Sam. 8:7–19)

19, 20. a) På vilka sätt lydde Samuel Jehova? b) Hur fortsatte Samuel att hjälpa Jehovas folk?

¹⁹ Men hur lydde Samuel? På ett motvilligt och oengagerat sätt? Lät han besvikelse förgifta hjärtat så att han blev bitter? Många skulle ha reagerat så i den här situationen, men inte Samuel. Han smorde Saul och framhöll att Jehova själv hade utvalt honom. Samuel kysste Saul – ett tecken på att han välkomnade och underordnade sig den nye kungen. Och han sa till folket: ”Har ni sett den som Jehova har utvalt, att det inte finns någon som han bland allt folket?” (1 Sam. 10:1, 24)

²⁰ Samuel koncentrerade sig på de goda sidorna hos den kung Jehova hade valt, inte på de dåliga. Och när det gällde honom själv var han först och främst intresserad av att vara trogen mot Gud – inte av att få ombytliga människors godkännande. (1 Sam. 12:1–4) Han gick också helt in för uppdraget att hjälpa Guds folk att urskilja andliga faror och att uppmuntra dem att vara trogna mot Jehova. Eftersom Samuel nådde folkets hjärtan, vädjade de att han skulle be för dem. Då sa han de här värmande orden: ”För mig är det otänkbart att synda mot Jehova genom att upphöra att be till förmån för er; och jag skall undervisa er om den goda och rätta vägen.” (1 Sam. 12:21–24)

21. Hur kan Samuels exempel vara till hjälp om man är besviken över att någon annan fått en uppgift eller ett privilegium?

²¹ Har du blivit besviken när någon annan har fått en viss uppgift eller ett privilegium? Samuels exempel är en kraftfull påminnelse om att aldrig låta avundsjuka eller bitterhet slå rot i hjärtat. (Läs Ordspråksboken 14:30.) Gud har många givande och meningsfulla uppgifter åt var och en av sina trogna tjänare.

22. Vilka goda sidor hade Saul till en början?

²² Samuel gjorde rätt i att se goda sidor hos Saul. Saul var på många sätt en exceptionell man – lång och ståtlig, modig och initiativrik och till en början blygsam och anspråkslös.  (1 Sam. 10:22, 23, 27) Utöver sådana gåvor hade han något mycket värdefullt – en fri vilja, förmågan att välja kurs i livet och fatta egna beslut. (5 Mos. 30:19) Men hur använde han sin fria vilja?

23. Vilken var den första egenskap som Saul förlorade, och hur blev han mer och mer arrogant?

²³ När någon solar sig i glansen av nyvunnen makt är blygsamhet tyvärr ofta den första egenskapen som smälter bort. Det dröjde inte länge förrän Saul började bli arrogant. Han valde att bryta mot Jehovas anvisningar som Samuel gav honom. Vid ett tillfälle blev Saul otålig och frambar ett offer som Samuel skulle frambära. Samuel gav honom en kraftig tillrättavisning och förutsade att kungadömet skulle tas ifrån Sauls familj. Men Saul tog inte till sig den tuktan han fick, utan gjorde sig skyldig till ännu värre synder. (1 Sam. 13:8, 9, 13, 14)

24. a) Vilken anvisning från Jehova ignorerade Saul i kriget mot amalekiterna? b) Hur reagerade Saul på tillrättavisning, och vilket beslut tog Jehova?

²⁴ Jehova gav Saul uppdraget att föra krig mot amalekiterna. Saul fick bland annat anvisningar om att han skulle avrätta amalekiternas onde kung, Agag. Men Saul skonade Agag och det bästa av bytet som skulle tillintetgöras. När Samuel kom för att tillrättavisa Saul blev det tydligt hur mycket han hade förändrats. I stället för att ödmjukt ta emot tillrättavisningen kom han med undanflykter och ursäkter. Han rättfärdigade sig själv, svarade undvikande och skyllde på folket. När Saul försökte vifta bort det hela genom att påstå att en del av bytet skulle offras åt Jehova, svarade Samuel med de berömda orden: ”Att lyda är bättre än slaktoffer.” Samuel visade stort mod och tillrättavisade Saul skarpt och berättade om Jehovas beslut: Kungamakten skulle slitas ifrån Saul och ges åt någon annan – en bättre man. * (1 Sam. 15:1–33)

25, 26. a) Varför sörjde Samuel över Saul, och hur hjälpte Jehova honom att tänka rätt? b) Vad fick Samuel lära sig när han gick till Isais hus?

²⁵ Samuel var mycket upprörd över Sauls felsteg. Den natten  ropade Samuel högt till Jehova. Han började till och med sörja över Saul. Samuel hade sett hans stora potential, hans goda sidor, men nu hade alla förhoppningar grusats. Den man han en gång kände hade förändrats – han hade förlorat sina bästa egenskaper och vänt sig mot Jehova. Samuel vägrade att träffa Saul igen. Men efter ett tag gav Jehova Samuel en mild tillrättavisning: ”Hur länge kommer du att sörja över Saul? Jag har ju förkastat honom, så att han inte skall härska som kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och ge dig av. Jag sänder dig till betlehemiten Isai, för jag har utsett en kung åt mig bland hans söner.” (1 Sam. 15:34, 35; 16:1)

²⁶ Jehova är inte beroende av ofullkomliga och ombytliga människor för att genomföra sina avsikter. Om en människa sviker Jehova, så väljer han någon annan som får utföra hans vilja. Så Samuel slutade att sörja över Saul. Jehova uppmanade Samuel att gå till Isai i Betlehem, och där träffade han flera av Isais ståtliga söner. Men Jehova påminde honom om att inte bedöma någon efter utseendet. (Läs 1 Samuelsboken 16:7.) Till slut fick Samuel träffa den yngste sonen, och det var Jehovas val – David.

27. a) Vad insåg Samuel som gjorde att hans tro blev starkare? b) Vilket är ditt starkaste intryck av Samuels liv?

²⁷ Under sina sista år kunde Samuel allt tydligare se det rätta i Jehovas beslut att ersätta Saul med David. Saul förföll mer och mer. Han utvecklade en mordisk svartsjuka och blev en avfälling. David däremot hade underbara egenskaper. Han var modig, hederlig, lojal och hade stark tro. Samuels liv närmade sig sitt slut, men hans tro blev allt starkare. Han insåg att vad vi än råkar ut för så kan Jehova läka såren, ställa allt till rätta och rentav vända det till en välsignelse. När Samuel till slut dog lämnade han efter sig en berättelse om ett enastående liv som sträckte sig över större delen av ett århundrade. Inte undra på att hela Israel sörjde förlusten av den här trogne mannen. Än i dag gör Jehovas tjänare väl i att fråga sig: ”Efterliknar jag Samuels tro?”