böner och innerliga böner, förböner och tacksamhetsböner: Paulus nämner här flera olika ord med liknande innebörd för att framhålla hur viktigt det är att be. (Se studienot till Flp 4:6.) Ordet ”förböner” syftar på att man ber för andra. Mose bad till exempel för Mirjam och för israeliterna. (4Mo 12:10–13; 21:7) I de kristna grekiska skrifterna blir Guds tjänare på liknande sätt uppmanade att be för andra. (2Kor 1:11; 2Th 3:1; Heb 13:18, 19; Jak 5:14–18) När det gäller ordet ”tacksamhetsböner” uppmanade Paulus de kristna gång på gång att tacka Jehova i bön. (2Kor 4:15; Kol 2:7; 4:2)

alla i hög ställning: Eller ”alla myndighetspersoner”. Det här uttrycket syftar på olika myndigheter och myndighetspersoner. (Se studienot till Rom 13:1.) Ordet kungar i den här versen inbegriper både lokala härskare och den romerske kejsaren. När Paulus skrev till Timoteus (ca 61–64 v.t.) var det Nero som var kejsare, och han regerade från 54 till 68 v.t.

så att vi kan fortsätta leva ett lugnt och stilla liv: Här ger Paulus ett skäl till att de kristna ska be för myndighetspersoner. Gud kan svara på sådana böner genom att se till att myndigheterna låter de kristna fortsätta tjäna honom utan att bli förföljda. De kan då leva ett lugnt och fridfullt liv, ”fullständigt gudhängivna och uppriktiga”. (Jämför Jer 29:7.) De kristna kan då få mer frihet till att fortsätta predika, ett arbete som gör det möjligt för ”alla slags människor” att bli räddade. (1Ti 2:4) De kristna i Efesos, där Timoteus var just då, var väl medvetna om att personer i hög ställning kunde påverka den kristna tjänsten. Några år tidigare, under Paulus tredje missionsresa (ca 52–56 v.t.), var det en hög ämbetsman som lyckades lugna ner en uppretad folkskara som var emot att Paulus och hans medarbetare förkunnade. (Apg 19:23–41) Men oavsett vad myndighetspersoner gör så ber de kristna om att Gud ska hjälpa dem att fortsätta förkunna. (Apg 4:23–31)

gudhängivna: Det grekiska ord som används här (eusẹbeia) syftar på vördnad och djup respekt för Gud. (Läs mer om det grekiska ord som ibland har återgetts med ”gudhängiven” i studienoten till 1Ti 4:7.) Samma grekiska ord används ibland i Septuaginta. Det förekommer till exempel i Jes 11:2 och 33:6, där det i den hebreiska texten står ”fruktan för Jehova”, ett uttryck som också kan återges med ”respekt för Jehova”. När 1Ti 2:2 översattes till syriska (Peshitta) under 400-talet v.t. återgav man det här grekiska ordet med ”vördnad för Gud”, och man tog alltså med ordet för ”Gud”. I en del senare översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska har man återgett eusẹbeia med ”respekt för Jehova” i den här versen och andra verser där det förekommer. (1Ti 3:16; 4:7, 8; 6:3, 6, 11) Men översättningskommittén som står bakom Nya världens översättning kom fram till att det inte fanns tillräckligt stöd för att använda Guds namn i huvudtexten till den här versen. (Se Tillägg C, där man kan läsa mer om varför Guds namn har återinförts i andra verser; jämför studienot till Rom 10:12.)

Detta: Dvs. att be sådana böner.

alla slags människor: Det grekiska uttryck som används här kan mer ordagrant översättas med ”alla människor”, men återgivningen ”alla slags människor” är motiverad med tanke på sammanhanget. (Läs om andra exempel i studienoter till Joh 12:32; Apg 2:17.) Gud vill att ”alla ska få möjlighet att ändra sig” (2Pe 3:9), så han gör inte skillnad på folk, utan ger alla möjligheten att bli räddade oavsett kön, etnisk bakgrund och ekonomisk eller social status. (Mt 28:19, 20; Apg 10:34, 35; 17:30) Men Bibeln visar tydligt att många kommer att förkasta Gud och att de inte kommer att bli räddade. (Mt 7:13, 21; Joh 3:16, 36; 2Th 1:9) Så återgivningen ”alla slags människor” stämmer med de verserna. Det är också lämpligt att använda en liknande återgivning i de föregående verserna, där Paulus uppmanar sina medkristna att be ”för alla slags människor, däribland kungar och alla i hög ställning”. (1Ti 2:1, 2)

bli räddade: Bibelskribenter använder ibland orden ”rädda” eller ”räddning” om att bli räddad ur en farlig situation eller om att överleva den. (2Mo 14:13, 14; Apg 27:20) Men oftast syftar de här orden på att bli räddad från synd. (Mt 1:21) Synd leder till död, så människor som blir räddade från synden får hoppet om att leva för evigt. (Joh 3:16, 17; se studienot till 1Ti 1:1.)

få ingående kunskap: Gud vill att människor ska lära känna honom och hans avsikter så ingående som möjligt. (Läs mer om det grekiska ord som har återgetts med ”ingående kunskap” i studienoter till Rom 10:2; Ef 4:13.)

medlare: Ordet ”medlare” syftar på Jesus juridiska roll i samband med det nya förbundet. I Heb 9:15 kallas Jesus ”medlare för ett nytt förbund”. (Se Ordförklaringar under ”Medlare” och studienot till Gal 3:19.) Jesus ”gav sig själv till en motsvarande lösen för alla”, och det gjorde att män och kvinnor oavsett bakgrund kan bli en del av det nya förbundet. (1Ti 2:6) Det är ett förbund mellan Gud och de 144 000 som har blivit smorda med helig ande. (Lu 22:20; Heb 8:6, 10–13; Upp 7:4–8)

gav sig själv till en motsvarande lösen: Det grekiska ord som har översatts med ”motsvarande lösen” är antịlytron, som är sammansatt av två ord: antị, ”emot”, ”svarande mot”, ”i stället för”, och lỵtron, ”lösen”, ”lösensumma”. Jesus gav sitt fullkomliga människoliv som ett offer, och det motsvarar exakt det fullkomliga människoliv som Adam förlorade när han gjorde uppror mot Jehova. Jehova kunde ta emot Jesus lösenoffer som ”en motsvarande lösen” därför att det uppfyller hans höga normer för rättvisa. I många bibelöversättningar står det bara ”lösen” här, som i Mt 20:28 och Mk 10:45, där det grekiska ordet lỵtron förekommer. (Se studienot till Mt 20:28; Ordförklaringar under ”Lösen, friköpande”.) Men här använder Paulus ordet antịlytron, och det är enda gången det förekommer i de kristna grekiska skrifterna. Ett referensverk definierar ordet som ”en lösen, ett återlösningspris eller snarare en motsvarande lösen”. (J. Parkhurst, 1769: A Greek and English Lexicon to the New Testament) Med tanke på det är återgivningen ”motsvarande lösen” mer lämplig. (Jämför studienot till 1Kor 15:45.)

för alla: Eller ”alla slags människor”. (Mt 20:28; Joh 3:16; se studienot till 1Ti 2:4.)

jag blev utsedd att vara en förkunnare: De kristna grekiska skrifterna visar tydligt att Paulus tog allvarligt på det här uppdraget. Här och i 2Ti 1:11 använder han till exempel tre ord (”förkunnare”, ”apostel”, ”lärare”) som vart och ett framhäver olika delar av uppdraget. Han var ”en förkunnare”, dvs. en som spred Guds budskap, precis som Jesus och Johannes döparen också gjorde. (Mt 4:17; Lu 3:18; se studienot till Mt 3:1.) På liknande sätt var Noa en som ”förkunnade Guds rätta väg”. (2Pe 2:5)

en apostel: Jesus Kristus valde ut Paulus till att vara ”en apostel”, eller ”en som sänds ut”. (Apg 9:15; Rom 1:5) Paulus beskriver också sig själv som en ”apostel för nationerna” och som en som ”genom Guds vilja har kallats att vara en apostel för Kristus Jesus”. (Rom 11:13 och studienot; 1Kor 1:1; se studienot till Rom 1:1.)

jag talar sanning, jag ljuger inte: Paulus kan ha känt att han behövde betona att det han sa var sant därför att vissa motståndare menade att han var en falsk apostel. Några kristna hade tydligtvis blivit påverkade av dem. (2Kor 11:4, 5; Gal 1:6, 7, 11, 12) Några av dem som påstod detta om Paulus kan ha varit bland de falska lärare i Efesos som Timoteus skulle tillrättavisa. (1Ti 1:3, 4) Paulus använde ett uttryck som påminde om eder som var vanliga att man svor i samband med romerska rättsprocesser. På det sättet försäkrade han Timoteus och andra kristna i Efesos om att han verkligen var en apostel. Liknande uttryck finns i Rom 9:1 och Gal 1:20.

en lärare för nationerna: Paulus var en lärare och resonerade med sina åhörare och övertygade många att sätta tro på Kristus. (Apg 17:2; 28:23; se studienot till Mt 28:20.) Han var ”en lärare för nationerna” eftersom han undervisade många icke-judar. Det uttrycket visar att prediko- och undervisningsarbetet under det första århundradet nådde ut till hela världen.

männen … ska fortsätta att lojalt lyfta sina händer i bön: Paulus pratar här om att representera församlingen i en offentlig bön, en förmån som bara män har fått. (1Kor 14:34; 1Ti 2:11, 12) Uttrycket lyfta sina händer beskriver hur man ofta brukade göra när man bad på Bibelns tid. En man som bad en offentlig bön kunde lyfta händerna mot himlen och be om Guds välsignelse. (Jämför 1Ku 8:22, 23.) Men man kunde också göra på andra sätt när man bad, och Bibeln säger inte att en kroppsställning är bättre än en annan. (1Kr 17:16; Mk 11:25; Apg 21:5) Det var personens inställning som var det viktigaste. I den här versen visar Paulus att den som ber ska vara lojal. Det grekiska ordet för ”lojal” som han använder kan också betyda ”helig” eller ”ren”. Det som är viktigast för Jehova är alltså att den som ber är moraliskt ren och lojalt förlitar sig på honom. (Jämför studienot till Tit 1:8.)

utan vrede och debatter: Den här inspirerade anvisningen är i linje med ett av de krav för att bli förordnad som tillsyningsman som Paulus nämner senare i det här brevet: en tillsyningsman ska inte vara diskussionslysten. (1Ti 3:1, 3) Paulus visar att en kristen man som vill skapa splittring eller, som det står i en översättning, har ”arga eller stridslystna tankar” inte får be offentliga böner. Sådana negativa tankar kan lätt påverka hur han uttrycker sig i bönen. Det här rådet stämmer med det Paulus säger om att alla kristna ska göra sig av med vrede och inte skapa konflikter. (Ef 4:31; Flp 2:14; Kol 3:8 och studienot)

lämpliga: Eller ”anständiga”. I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet på kläder som är passande om man vill tjäna Gud.

med blygsamhet: I det här sammanhanget handlar blygsamhet om att man tar hänsyn till både sitt eget samvete och andras känslor och åsikter. En kristen vill inte klä sig på ett sätt som anses oanständigt, som tar onödig uppmärksamhet eller som antagligen kommer att få andra att snava eller ta anstöt. (1Kor 10:32, 33)

gott omdöme: Eller ”ett sunt sinne”. (Se studienot till 1Ti 3:2.)

inte med avancerade håruppsättningar eller med guld och pärlor och mycket dyra kläder: På Paulus tid var det många kvinnor som ville skryta med hur rika eller betydelsefulla de var. De hade avancerade hårflätningar, satte gulddekorationer i håret, hade dyra kläder och mängder av smycken. Även många icke-kristna tyckte att det var överdrivet och skrytsamt. Så det var helt klart opassande för kristna att se ut på det sättet, eftersom det skulle kunna skapa tävlingsanda och göra att många tappade sitt fokus på att tillbe Jehova. Paulus uppmanade därför kristna kvinnor att använda gott omdöme och inte gå till ytterligheter när det gällde sitt utseende. Petrus uppmanade också kristna kvinnor att inte fokusera på yttre skönhet, utan på sin inre skönhet. (1Pe 3:3, 4; jämför Ord 31:30.)

är hängivna Gud: Eller ”har vördnad för Gud”. Det grekiska ord som används här (theosẹbeia) är en kombination av orden för ”Gud” och för ”hängivenhet” eller ”vördnad”. Det syftar på djup respekt för Gud och hängivenhet för honom och tillbedjan av honom. Det är nära besläktat med ordet eusẹbeia, som brukar återges med ”gudhängivenhet”, men theosẹbeia innefattar alltså det grekiska ordet för ”Gud”. (Se studienoter till 1Ti 2:2; 4:7.) Det här är enda gången det förekommer i de kristna grekiska skrifterna, men det förekommer även i Septuaginta. Det används till exempel i 1Mo 20:11 och Job 28:28, där det i den hebreiska texten står ”fruktan för Gud” och ”fruktan för Jehova”, dvs. vördnad eller respekt för honom. Här i 1Ti 2:10 står det i en del översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska ”fruktan för Jehova”. Men översättningskommittén bakom Nya världens översättning kom fram till att det inte finns tillräckligt starka argument för att använda Guds namn i huvudtexten till den här versen. (Se Tillägg C, där man kan läsa mer om varför Guds namn har återinförts i andra verser; jämför studienot till Rom 10:12.)

En kvinna ska ta emot undervisning i stillhet: Paulus går emot den uppfattning som många judiska religiösa lärare hade på hans tid, nämligen att kvinnor inte skulle bli undervisade i Skrifterna. Han visste att den traditionen inte hade grund i de hebreiska skrifterna. Jesus höll inte heller med de religiösa ledarna om detta, utan han undervisade kvinnor offentligt. (Jos 8:35; Lu 10:38–42; Joh 4:7–27) Paulus är här inspirerad av Gud att skriva att kvinnor ska ta emot undervisning i församlingen ”i stillhet”. Han använder ett grekiskt ord som också kan återges med ”under tystnad” eller ”i ro”. Det här rådet liknar det han tidigare hade gett till församlingen i Korinth, där några kvinnor möjligen försökte skapa splittring. (Se studienot till 1Kor 14:34.)

alltid underordna sig: Med den här inspirerade vägledningen uppmanar Paulus kristna kvinnor att godta och stötta Jehovas anordning för ledarskap i församlingen. Nästa vers visar att Gud har gett män i uppgift att undervisa i församlingen. (1Ti 2:12) När Paulus går igenom vilka som måste underordna sig andra pratar han inte bara om kvinnor. Han säger till exempel att Jesus kommer att ”underordna sig” Jehova (1Kor 15:27, 28) och att ”församlingen underordnar sig Kristus” (Ef 5:24). Paulus säger dessutom att alla kristna män och kvinnor ska underordna sig dem som har ledningen i församlingen. (Heb 13:17)

Adam skapades först, sedan Eva: Paulus pratar om i vilken ordning mannen och kvinnan blev skapade för att förklara varför kristna kvinnor inte ska ”undervisa” eller ”bestämma över en man” i församlingen. (1Ti 2:12; 1Mo 2:7, 18–22) Paulus menar inte att Jehova gjorde Adam bättre än Eva, utan att han skapade honom först. Jehova gav honom en uppgift: han skulle vara familjeöverhuvud. Senare skapade han Eva och gav även henne en fin uppgift: att vara ”en medhjälpare åt” sin man, ”en som kompletterar honom”. (1Mo 2:18) Det Paulus säger visar att ledarskapsanordningen var en del av Jehovas ursprungliga avsikt med människan. Den fanns redan innan människor syndade och blev ofullkomliga. (1Kor 11:3) Paulus resonemang visar att Jehova har gett män och kvinnor olika uppgifter också i församlingen.

det var inte Adam som blev lurad: Under inspiration nämner Paulus en detalj som inte står i skildringen i 1 Moseboken. Adam gjorde sitt val helt medvetet. Han visste vad han gjorde, han blev inte lurad. Så han visste till exempel att ormen hade ljugit för Eva när den sa till henne att hon inte skulle dö om hon var olydig mot Gud. (1Mo 3:4–6, 12) Men han vände sig inte till Jehova för att få hjälp, utan han lät Eva ta ledningen och syndade. Han fullgjorde alltså inte uppgiften som familjeöverhuvud som Jehova hade gett honom. Ett stort ansvar vilade på honom, och Paulus sa att ”synden kom in i världen genom en enda människa”. (Se studienot till Rom 5:12.)

det var kvinnan som blev fullständigt lurad och bröt mot Guds bud: Ordet som översatts med ”bröt mot Guds bud” syftar på någon som går utanför fastsatta gränser. Eva visste mycket väl vad Gud hade befallt när det gällde kunskapens träd, kunskapen om gott och ont, för hon sa det till och med till ormen. (1Mo 3:3) Paulus skriver att hon blev ”fullständigt lurad” och gick på ormens lögner. Hon sa faktiskt själv: ”Ormen lurade mig att äta av frukten.” (1Mo 3:13) Men hon var långt ifrån oskyldig, för hon valde att göra uppror mot Jehova. Det är värt att lägga märke till att Eva tog det här beslutet själv utan att fråga sitt familjeöverhuvud. Hon fullgjorde inte heller sin uppgift som en lojal medhjälpare till sin man. I stället använde hon sitt inflytande över honom på fel sätt och fick honom att synda. (1Mo 2:18; 3:1–6, 12) Paulus använder exemplet med Eva för att visa att de gränser som Gud sätter är till välsignelse och skydd.

det är till skydd för henne att få barn: Om en kvinna fick barn, tog hand om dem och skötte ett hushåll skulle det skydda henne från att skvallra och lägga sig i vad andra gjorde. (1Ti 5:11–15) All ansträngning hon lade på familjen och hennes ”tro, kärlek och helighet” skulle skydda hennes vänskap med Jehova.

gott omdöme: Eller ”ett sunt sinne”. (Se studienot till 1Ti 3:2.)