Var inte hård mot en äldre man: Det grekiska verb som återgetts med ”var … hård” betyder ordagrant ”tilldela slag”. Här används det i bildlig betydelse och förmedlar tanken på att ”kritisera skarpt”, ”tukta med ord”. Timoteus har viss myndighet, men Paulus påminner honom om att han inte får missbruka den genom att behandla andra hårt. (1Ti 1:3) Särskilt äldre män förtjänade Timoteus medkänsla och respekt. (3Mo 19:32; se studienot till Vädja i den här versen.)

en äldre man: Sammanhanget visar att det grekiska ordet presbỵteros här används i bokstavlig betydelse, dvs. om en man som kommit upp i åren, till skillnad från de ”yngre män” som också nämns i samma vers. Men i andra sammanhang används ordet om ”de äldste”, de som har myndighet och ansvar i den kristna församlingen. (1Ti 5:17; Tit 1:5; se studienot till Apg 11:30.) Så om någon som var äldre än Timoteus behövde korrigeras, särskilt om det handlade om en medäldste, skulle Timoteus ”vädja … till honom som till en far”.

Vädja: Det grekiska verb som Paulus använder här (parakalẹō) förmedlar tanken på att visa personlig omtanke genom att uppmuntra och förmana. (Se studienot till Rom 12:8, där samma grekiska verb har återgetts med ”uppmuntrar”.) Paulus ber alltså Timoteus att han ska försöka skapa en kärleksfull atmosfär, så att den kristna församlingen blir som en familj. (1Kor 4:14; 1Th 2:7, 8) Även när Timoteus behövde ge råd fick han inte behandla någon hårt.

rent och oskyldigt: Eller ”i all renhet”. Det grekiska ordet för ”rent” kan syfta på ett rent uppförande (på det sexuella området eller på andra områden), rena tankar och rena motiv. (1Ti 4:12; se studienot till Flp 4:8.) Timoteus skulle behandla unga kvinnor i församlingen som han skulle behandla sina egna biologiska systrar. När han var tillsammans med dem, och med alla andra medtroende, skulle han vara fullständigt ren i tanke, ord och handling. (Job 31:1)

Ta hand om: Ordagrant ”Ära”. Detta kan även återges med ”Fortsätt att ära”. Paulus uppmanar här Timoteus att behandla änkor, som ofta är fattiga och försvarslösa, med respekt och att erbjuda dem kärleksfullt stöd. Ordböcker säger att det ord som Paulus använder för ”ta hand om” (eller ”ära”) kan inbegripa materiell hjälp. (Jämför Mt 15:5, 6; Apg 28:10; se studienot till 1Ti 5:17.) Många skildringar i Bibeln visar att Gud älskar och ärar trogna änkor. Som exempel kan nämnas Noomi, Rut, änkan i Sarefat och profetissan Hanna. (Rut 1:1–5; 2:10–13, 19, 20; 4:14, 15; 1Ku 17:8–24; Lu 2:36–38)

änkor som verkligen är änkor: Eller ”änkor som verkligen har behov av det”, dvs. som inte har någon som kan försörja dem.

visa gudhängivenhet: En del översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska har en lydelse som kan återges med att ”ta hand om (leda) sitt hushåll med vishet och respekt för Jehova”. (Jämför studienot till 1Ti 2:2.)

visa gudhängivenhet mot sin egen familj: Paulus nämner ”gudhängivenhet” (grekiska: eusẹbeia) flera gånger i sitt brev till Timoteus. Substantivformen förmedlar tanken på djup respekt och vördnad för Gud. (Se studienot till 1Ti 4:7.) Här använder Paulus det motsvarande grekiska verbet (eusebẹō, som återgetts ”visa gudhängivenhet”) för att visa att sådan vördnad motiverar de kristna att ta hand om föräldrar och far- och morföräldrar som har förlorat sin äktenskapspartner. En del bibelöversättningar säger ”visa respekt” eller ”göra sin plikt”. Men sådana återgivningar utelämnar det andliga motivet, som får de kristna att utföra den här ofta krävande och känslomässigt svåra uppgiften med tålamod, glädje och kärlek. (Pre 12:1–8) Det verb Paulus använder visar att sådan omvårdnad i första hand är ett uttryck för respekt för Gud och lydnad mot hans bud när det gäller familjelivet. (2Mo 20:12; Mt 15:3–6; 1Ti 5:8; Jak 1:27)

ber och vädjar innerligt till honom dag och natt: Det Paulus säger om en änka som har ”satt sitt hopp till Gud” påminner mycket om Lukas beskrivning av profetissan Hanna. Hon var en änka som hade kommit upp i åren, men hon ”var aldrig borta från templet, utan dag och natt tillbad hon Gud genom att fasta och be”. (Lu 2:36, 37) Jesus berömde också ”en fattig änka”, som bara hade ”två små mynt som knappt var värda något alls”. Men hon litade helt på Jehova och gav båda mynten till templet i Jerusalem. (Lu 21:1–4; se studienot till vers 4.) Både det Paulus säger i den här versen och det som sägs om de andra kvinnorna i evangelierna visar hur mycket Jehova sätter värde på änkor i församlingen som har stark tro.

den som bara tänker på att tillfredsställa sina begär: Det grekiska verb som används här kan syfta på att leva ett lyxigt, självupptaget liv. Det kan också syfta på sexuella begär eller att ha låga moralnormer. Paulus hade antagligen märkt att en del änkor såg på sin nya situation som en möjlighet att leva i lyx. (Jämför 1Ti 2:9.) Församlingen skulle självklart inte ge materiellt understöd till någon som missbrukade vännernas generösa inställning genom att leva i lyx eller tumma på Jehovas moralnormer. (Se studienot till 1Ti 5:3.)

död, fastän hon lever: Dvs. död i bildlig betydelse. (Jämför Upp 3:1; se studienot till Ef 2:1.)

anvisningar: Eller ”befallningar”. (Se studienot till 1Ti 1:5.)

tar hand om: Dvs. tar hand om i materiellt avseende. Paulus visar att familjeöverhuvuden förväntades ta hand om sin äktenskapspartner och sina barn i den utsträckning de hade möjlighet. En del hade dessutom föräldrar eller far- och morföräldrar som förlorat sin äktenskapspartner och som inte kunde försörja sig. Då skulle de vuxna barnen göra det de kunde för att ta hand om sina äldre släktingar. Det kan i en del fall ha betytt att de måste förutse vilka behov som skulle kunna uppstå i framtiden och i förväg ordna så att de fick hjälp. (Jämför Joh 19:26, 27.) Paulus visar att de kristna inte bara gör det här av ren pliktkänsla. De har ett mycket starkare skäl, nämligen att glädja Gud och få hans godkännande. (2Mo 20:12; 5Mo 5:16; Mt 15:4–6)

sina närmaste, och i synnerhet sin egen familj: Av de här två uttrycken är det ”sina närmaste” som har den bredaste betydelsen. Det syftar på nära släktingar. Uttrycket ”sin egen familj”, eller ”sitt eget hushåll”, syftar i det här sammanhanget på en persons närmaste familjemedlemmar som bor under samma tak.

har han förnekat tron: Den kristna tron inbegriper allt som Kristus och hans inspirerade lärjungar lärde ut. Jesus bekräftade Guds bud om att respektera sin far och sin mor, och han fördömde dem som inte brydde sig om den förpliktelsen. (2Mo 20:12; 5Mo 5:16; Mk 7:9–13) En kristen kan därför inte leva i enlighet med sin tro utan att ta hand om sin familj, däribland föräldrar eller far- och morföräldrar som har blivit ensamma. Den som medvetet inte gör det förnekar den kristna tron och tar i praktiken avstånd från den. Han är värre än en som är utan tro, dvs. en icke-troende som helt naturligt tar hand om sin familj därför att han älskar dem. (Rom 2:14, 15)

en som är utan tro: En del översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska använder lydelsen ”en som förnekar Jehova”. Men eftersom det inte finns något som tyder på att Guds namn fanns med i den grekiska grundtexten har översättningskommittén som står bakom Nya världens översättning valt att inte använda det i huvudtexten till den här versen. (Se Tillägg C.)

En änka ska föras upp på listan: Det grekiska verb som återgetts med ”föras upp på listan” användes ofta som fackuttryck i samband med officiella registreringar. Församlingen hade tydligtvis organiserad verksamhet för att ta hand om dem som hade särskilda behov, till exempel fattiga änkor. Paulus ger en generell beskrivning av vilka änkor som skulle få materiell hjälp av församlingen och vilka som inte skulle få det.

minst 60 år: Paulus anger här en ålder som man på den tiden brukade betrakta som början på ålderdomen. När en änka hade blivit 60 år räknade man det som mindre troligt att hon skulle gifta om sig och att det skulle vara svårt för henne att försörja sig.

tvättat heligas fötter: Den som tvättade fötterna på gäster gjorde dem verkligen en uppskattad tjänst. De hade troligen gått på dammiga vägar i öppna sandaler. Men att tvätta andras fötter ansågs vara en simpel uppgift, och därför tyckte några att det var under deras värdighet att göra det. (Lu 7:44) Så om en änka var känd för goda gärningar därför att hon bland annat hade tvättat andras fötter, hade hon visat att hon var ödmjuk och tjänstvillig. Det i sin tur ledde till att hennes medtroende mer än gärna hjälpte henne när hon själv var i behov av det. (Lu 6:38)

för inte upp yngre änkor på listan: Paulus sa att församlingen skulle koncentrera sig på att hjälpa de äldre änkor som hade stark tro och som var i störst behov av materiell hjälp. I vers 11–15 förklarar han några av skälen till att de skulle vara försiktiga med att ge materiell hjälp till yngre änkor. (Se studienot till 1Ti 5:12.)

de har övergett sitt första uttryck för tro: Eller ”de har övergett sitt tidigare löfte”. Det här uttalandet kan antyda att några yngre änkor i Efesos hade uttryckt en önskan, kanske till och med avgett någon form av löfte, om att inte gifta om sig så att de kunde tjäna Jehova helt och fullt utan att låta sig distraheras. (Jämför 1Kor 7:34.) Och då kan församlingen ha ställt upp och gett dem ekonomiskt stöd. Men sedan verkar det som att en del ändrade sig. Paulus säger att de lät sina sexuella begär komma emellan dem och Kristus. (1Ti 5:11) Samtidigt hade de andra dåliga tendenser, för Paulus tillägger: ”De är inte bara sysslolösa, utan de skvallrar och lägger sig i vad andra gör.” (1Ti 5:13) Så i vers 14 ger han ytterligare vägledning om hur yngre änkor kan skydda sin andlighet. (Se studienot till 1Ti 5:14.)

skvallrar: Det grekiska ord som används här kommer från ett verb som betyder ”bubbla upp”, alltså att ”babbla” eller ”prata nonsens”. Ett referensverk säger att de som har det här beteendet ”pladdrar på om vad som helst som kommer upp i deras sinne”. (P. Fairbairn, 1874: The Pastoral Epistles) Det är inte fel i sig att prata om ditt och datt, utan Paulus talar om skvaller som är skadligt. Några unga änkor pratade ”om sådant de inte borde prata om”.

Därför vill jag att de yngre änkorna ska gifta sig: Paulus rekommenderade att yngre änkor skulle gifta om sig och ta hand om en familj, för det skulle vara ett skydd för dem. Om de var fullt upptagna med att ta hand om sin familj skulle det vara mindre troligt att de höll på med olämpliga saker, till exempel att skvallra eller lägga sig i vad andra gjorde. (1Ti 5:13; se studienot till 1Ti 2:15.) De skulle också undvika den fara Paulus nämner i vers 12, nämligen att överge ”sitt första uttryck för tro”. (Se studienot till 1Ti 5:12.)

släktingar som är änkor: En kristen kvinna var skyldig att ta hand om änkor i den egna familjen, till exempel sin egen mamma eller mormor. Det kunde också finnas andra nära släktingar som var änkor och inte hade någon annan som tog hand om dem.

så att den bördan inte läggs på församlingen: Änkor som uppfyllde kraven för att få hjälp av församlingen skulle betraktas som dyrbara tjänare för Gud. (1Ti 5:5, 9, 10) Men Paulus säger att församlingen inte skulle ge materiell hjälp åt änkor som hade familjemedlemmar som skulle kunna ta hand om dem. Församlingen skulle inte heller ge materiellt understöd åt dem som inte levde som goda kristna. (1Ti 5:4, 6, 7, 11–15) Om de skulle ge understöd åt sådana som inte var kvalificerade för det skulle det ta för mycket tid och energi och tära på församlingens tillgångar. Det skulle också ha kunnat gå ut över predikoarbetet och nödhjälpsarbetet. (Se studienot till 2Kor 8:4.)

som verkligen är änkor: Eller ”som verkligen har behov av det”, dvs. som inte har någon som kan försörja dem.

De äldste: Paulus hade sedan tidigare starka personliga band till församlingen i Efesos. (Apg 19:1, 8–10; 20:17, 31, 37, 38) Sist han hade haft ett möte med de äldste i den församlingen var några år tidigare (ca 56 v.t.), i slutet av sin tredje missionsresa. (Se studienot till Apg 20:17.) Vid det tillfället betonade Paulus hur viktigt det är att tillsyningsmännen är herdar för Guds hjord. (Se studienot till Apg 20:28.) Här hjälper Paulus församlingen att förstå hur de ska se på dessa hårt arbetande äldste.

tar ledningen på ett föredömligt sätt: Eller ”presiderar på ett föredömligt sätt”. Det grekiska ord som återgetts med ”tar ledningen” betyder ordagrant ”stå inför (framför)”. (Se studienot till Rom 12:8.) I överförd betydelse skulle ju de äldste stå framför församlingen genom att ta ledningen i att undervisa, skydda den från andlig fara och hjälpa vännerna att hålla sig nära Jehova. På liknande sätt sägs det att fäder ska ”ta ledningen i sin familj”. (1Ti 3:4) De måste ibland fatta avgörande beslut och även ställa upp regler om personliga saker som påverkar familjen. Men de äldste har inte samma myndighet som ett familjeöverhuvud har. (2Kor 1:24; Gal 6:5) De visar respekt för Kristus som församlingens huvud genom att efterlikna hans personlighet, särskilt hans ödmjukhet, i sitt sätt att vara. (Mt 20:24–28; Joh 13:13–16; Kol 1:18)

förtjänar att bli visade dubbel ära: Alla kristna ska visa varandra ära och respekt. (Rom 12:10; Flp 2:3) Men Paulus framhåller här att man ska visa hårt arbetande äldste dubbel ära, eller extra ära, genom att samarbeta med dem, följa deras anvisningar och efterlikna deras exempel. (Heb 13:7, 17) Av nästa vers, 1Ti 5:18, förstår man att ”dubbel ära” vid behov kan inbegripa materiell hjälp. Men det betyder inte att de äldste borde få lön. Paulus visade genom sitt eget exempel hur man ska se på det. Han arbetade hårt för att försörja sig, som han förklarade för de äldste i församlingen i Efesos. (Apg 18:3; 20:17, 34; 1Kor 4:16; 11:1; 1Th 2:6 och studienot, 9.)

Skriften säger ju: Paulus understöder det han sa i den föregående versen med två citat. (Jämför Rom 9:17 och studienot; 10:11.) Det första är från 5Mo 25:4. (Se också studienot till 1Kor 9:9.) Det andra kan anspela på 3Mo 19:13. Men det är också möjligt att Paulus här syftar på en text i ett av evangelierna. Han uttrycker sig nästan exakt som Jesus i Lu 10:7. Lukas skrev sitt evangelium omkring 56–58 v.t., och Paulus skrev troligen detta brev till Timoteus någon gång mellan år 61 och 64 v.t. (Paulus citat liknar också orden i Mt 10:10, som skrevs ca år 41 v.t.) Det kan därför vara ett tidigt exempel på att en bibelskribent citerar från ett evangelium och på så sätt bekräftar att evangeliet ingår i de inspirerade skrifterna. (Jämför 1Kor 9:14, där Paulus hänvisar till det Herren Jesus har bestämt; se också studienot till 1Kor 12:10.)

en anklagelse: En äldste i församlingen skulle kunna bli anklagad för att ha begått en allvarlig överträdelse av Bibelns normer. Om en sådan anklagelse skulle vara befogad fyller han inte längre kraven för att vara äldste, eftersom han då inte är ”fri från anklagelse”. (1Ti 3:2; Tit 1:5, 7) Gäller anklagelsen allvarliga synder kan det också leda till att han blir utesluten ur församlingen. (1Kor 5:13; 6:9, 10)

en äldste: Eller ”en äldre man”. Det grekiska ord som används här, presbỵteros, kan syfta på en man som kommit upp i åren eller på en man som har myndighet och ansvar i den kristna församlingen. (Se studienoter till Apg 20:17; 1Ti 5:1.)

bekräftas av två eller tre vittnen: Under Guds andes vägledning tillämpar Paulus den här normen i Moses lag på en specifik situation – en äldste som anklagas för att ha begått en allvarlig överträdelse av Guds lag. (5Mo 17:6; 19:15) Den normen skulle skydda en lojal äldste mot anklagelser från sådana som bara försökte förtala honom. Sådant förtal kunde förstöra en oskyldig äldstebroders goda rykte och äventyra hans förordnande som herde i församlingen. Men om anklagelsen bekräftades av ”två eller tre vittnen” skulle äldstekretsen vidta disciplinära åtgärder.

Dem som fortsätter synda: Det grekiska verbet för ”synda” står här i en form som anger något pågående. Det handlar alltså inte bara om en enstaka handling, utan om ett pågående handlingssätt. En del översättningar har i linje med det återgett det med ”bedriver synd”, ”framhärdar i synd”.

tillrättavisa: Det grekiska ord som har återgetts med ”tillrättavisa” förmedlar i bibliska sammanhang ofta tanken på att övertyga en person om att han eller hon har handlat fel. En tillrättavisning ges i en positiv anda med målet att få personen att erkänna sitt misstag och rätta till det. Ett uppslagsverk säger att ordet rymmer tanken på att ”’bringa i ordning’, nämligen ’vända bort från synd till ånger’”. (G. Kittel, 1964: Theological Dictionary of the New Testament) Det är meningen att personen ska lära sig något av tillrättavisningen. I Joh 16:8 är samma grekiska ord återgett med ”ge … tydliga bevis”.

i allas närvaro: Eller ”inför alla”. Ordagrant ”i allas åsyn”. Paulus menar tydligtvis att tillrättavisningen ska ges inför alla som kände till det orätta. I en del fall kunde det betyda hela församlingen. I andra fall kunde det innebära en mindre grupp som på ett eller annat sätt påverkades av synden eller kände till den. En del av dem kanske var ögonvittnen till det som hänt. I Lu 8:47 står det till exempel att kvinnan som blivit botad av Jesus ”berättade för alla [ordagrant ”i allas åsyn”] varför hon hade rört vid honom”. Ordalydelsen och sammanhanget visar att hon berättade det för dem som hade hört Jesus fråga: ”Vem var det som rörde vid mig?” Det finns inget som tyder på att hon berättade det för alla i den stora folkskaran eller alla i staden. (Lu 8:43–47)

till varning för andra: Ordagrant ”så att de andra ska känna fruktan”. De här orden beskriver syftet med att ge tillrättavisning offentligt, ”i allas närvaro”. De ”andra” som Paulus talar om är de som känner till synden och som på det sättet får hjälp att ha en sund fruktan för att synda. Tillrättavisningen hjälper dem att förstå att de måste hålla sig borta från synd och inte ens ta de första stegen som kan leda till synd.

Jag uppmanar dig allvarligt: Den här kraftfulla förmaningen består av ett enda grekiskt verb. Ett uppslagsverk definierar det som att ”förmana med myndighet i särskilt viktiga saker”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature; samma verb förekommer i Septuaginta i exempelvis 1Sa 8:9 och 2Kr 24:19.) Paulus hade precis kommenterat hur man skulle hantera fall där äldste anklagas för att ha gjort något orätt. Sedan betonar han hur viktigt det är att tillrättavisa dem som fortsätter att synda. Med tanke på allvaret i detta uppmanar han Timoteus inför Gud och Kristus Jesus att följa dessa anvisningar. Det är en tankeväckande påminnelse om att även det som försiggår i ett privat samtal bland förordnade bröder är fullt synligt för de högsta myndigheterna av alla. (Rom 2:16; Heb 4:13)

de utvalda änglarna: Trogna änglar är utvalda av Gud till att tjäna honom, till skillnad från de onda änglar som han har förkastat. (Jud 6) Några trogna änglar är dessutom utvalda till att skydda Guds tjänare på jorden, att ha tillsyn över predikoarbetet och att rapportera till Jehova och Jesus vad de lägger märke till. (Heb 1:14; Upp 14:6; se studienot till Mt 18:10.)

utan fördomar och partiskhet: Paulus varnar för två former av felbedömningar. Om man har fördomar dömer man ut en person i förväg. Om man är partisk gynnar man en person, kanske för att det finns personliga vänskapsband.

Var inte för snabb med att lägga händerna på någon: Dvs. med att förordna någon. Timoteus hade tydligtvis fått myndighet att förordna tillsyningsmän genom att lägga händerna på dem. (Se Ordförklaringar under ”Lägga händerna på” och studienot till Apg 6:6.) Timoteus skulle inte vara ”för snabb” med att förordna någon, utan han skulle ta sig tid att noga tänka igenom om brodern verkligen var kvalificerad. (1Ti 3:1–7) Förordnade bröder hade stort inflytande, så det var viktigt att Timoteus följde Paulus vägledning. Annars kunde Timoteus bli medskyldig i andras synder, dvs. bära ett visst ansvar för det som en okvalificerad broder skulle kunna ställa till med.

vatten: Detta kan syfta på förorenat vatten som kan ha varit orsaken till hans hälsoproblem.

ta lite vin: På Paulus tid var vin känt som ett effektivt läkemedel. Det användes till exempel för att lindra matsmältningsproblem och för att behandla sår. (Se studienot till Lu 10:34.) Paulus var som en pappa för Timoteus, och när han gav det här rådet visade han hur mycket han brydde sig om Timoteus, som villigt höll ut i tjänsten för Gud trots ”ständiga hälsoproblem”. Källor från både forntid och nutid bekräftar att vin kan användas för medicinskt bruk. Den grekiske filosofen Hippokrates från Kos (ca 460–370 f.v.t.) rekommenderade att man som en del av ”den mest pålitliga läkekonsten” gav ”lite vin” åt en person ”som inte är så stark, utan har svagare hälsa än genomsnittet”. Aulus Cornelius Celsus, en romersk medicinsk skribent från första århundradet, skrev: ”Den som har besvär med magen, … ska inte dricka vatten på fastande mage, utan varmt vin.”