Filippus: I Apg 8:1 sägs det att ”alla utom apostlarna skingrades över hela Judeen och Samarien”, så den Filippus som omtalas här är alltså inte aposteln Filippus. (Mt 10:3; Apg 1:13) Denne Filippus var tydligtvis en av de ”sju män” som hade ”gott rykte” och som valdes ut till att organisera matutdelningen bland de grekisktalande och hebreisktalande kristna änkorna i Jerusalem. (Apg 6:1–6) Efter händelserna som beskrivs i Apostlagärningarna, kapitel 8, nämns Filippus bara en gång till, i Apg 21:8, som ”evangelieförkunnaren Filippus”. (Se studienot till Apg 21:8.)

staden Samaria: Eller, enligt vissa handskrifter, ”en stad i Samarien”. Detta syftar antagligen på den viktigaste staden i det romerska området Samarien. Samaria syftade till en början på huvudstaden i tiostammarsriket Israel och på hela detta rikes område. Samaria var huvudstad där tills tiostammarsriket erövrades av assyrierna 740 f.v.t. Men staden överlevde och fanns kvar under hela romarrikets tid, och på Jesus tid låg det romerska området Samarien mellan Galileen i norr och Judeen i söder. (Se Ordförklaringar under ”Samaria” och ”Samarien”.) Herodes den store återuppbyggde staden Samaria och ändrade dess namn till Sebaste till ära för den romerske kejsaren Augustus. (Namnet Sebaste är en femininform av det grekiska namn som motsvarar det latinska namnet Augustus.) I dag är det namnet bevarat i det arabiska namnet Sabastiya. (Se Tillägg B10.)

Samarien ... tagit emot Guds ord: Efter att Jesus hade predikat för en samarisk kvinna började ”många av samarierna” tro på honom. (Joh 4:27–42) Det kan ha varit detta som gjorde att många samarier var mottagliga när Filippus predikade. (Apg 8:1, 5–8, 14–17)

Simon ... erbjöd ... dem pengar: Det svenska ordet ”simoni”, som avser handel med religiösa ämbeten, kan härledas från den här händelsen. Petrus svar till Simon, som finns nedtecknat i Apg 8:20–23, visar att kristna måste akta sig för att försöka skaffa sig inflytande med hjälp av pengar eller annat. (Apg 8:19; 1Pe 5:1–3)

vädja till Jehova: Det grekiska verbet för ”vädja” används i Septuaginta i samband med böner och vädjanden till Jehova. På dessa ställen används ofta Guds namn i den hebreiska texten. (1Mo 25:21; 2Mo 32:11; 4Mo 21:7; 5Mo 3:23; 1Ku 8:59; 13:6) Skälen till att Nya världens översättning använder namnet Jehova i den här versen, trots att det i tillgängliga grekiska handskrifter står ”Herren” (grekiska: tou Kyrịou), förklaras i Tillägg C1 och C3 introduktion; Apg 8:22. (Läs mer om det grekiska ordet för ”vädja”, som också kan återges med ”be en innerlig bön”, i studienoten till Apg 4:31.)

ett bittert gift: Ordagrant ”bitter galla”. Det grekiska ordet cholẹ̄ syftar bokstavligen på vätskan som bildas i levern och lagras i gallblåsan. Galla är en mycket bitter gul- eller grönaktig vätska som har en viktig uppgift i matspjälkningsprocessen. Galla kom att förknippas med sådant som är bittert och giftigt, och det är så ordet används här. (Jämför studienot till Mt 27:34.)

Vädja till Jehova för min skull: Eller ”Frambär ödmjuk bön till Jehova för min skull”. (Se studienot till Apg 8:22 och Tillägg C3 introduktion; Apg 8:24.)

Jehovas ord: Det här uttrycket har sin bakgrund i de hebreiska skrifterna, där det förekommer som en kombination av det hebreiska ordet för ”ord” och Guds namn. Uttrycket ”Jehovas ord” förekommer i omkring 200 verser. (Några exempel finns i 2Sa 12:9; 24:11; 2Ku 7:1; 20:16; Jes 1:10; 2:3; 28:14; 38:4; Jer 1:4; 2:4; Hes 1:3; 6:1; Hos 1:1; Sak 9:1.) Detta uttryck förekommer i Sak 9:1 i ett tidigt exemplar av Septuaginta, där det grekiska ordet lọgos är åtföljt av Guds namn skrivet med gammalhebreiska bokstäver (). Detta fragment upptäcktes i Nahal Hever i Judeens öken nära Döda havet och har daterats till mellan år 50 f.v.t. och 50 v.t. Skälen till att Nya världens översättning använder uttrycket ”Jehovas ord” i huvudtexten till Apg 8:25, trots att det i tillgängliga grekiska handskrifter står ”Herrens ord”, förklaras i Tillägg C3 introduktion; Apg 8:25.

Jehovas ängel: Se studienot till Apg 5:19 och Tillägg C3 introduktion; Apg 8:26.

etiopisk: Forntidens etiopier var ett folk som kom från ett område som låg söder om Egypten och som då kallades Etiopien. Det grekiska ordet för ”Etiopien” (Aithiopịa, betyder ”brända ansiktens område”) var det namn som de forntida grekerna gav området söder om Egypten. ”Etiopien” motsvarade i stort sett det hebreiska namnet ”Kush”, som användes om ett område som huvudsakligen omfattade det nutida Sudan och den sydligaste delen av dagens Egypten. I Septuaginta återges det hebreiska namnet ”Kush” med det grekiska ”Etiopien” på i stort sett alla ställen. Ett exempel är i Jes 11:11, där ”Kush” (”Etiopien” i LXX) nämns som ett av de länder som de judar som fördes bort skingrades till efter att babylonierna hade erövrat Juda. Den här etiopiske hovmannen kan därför haft kontakt med judar i sitt hemland eller möjligen i Egypten, där det bodde många judar.

hovman: Ordagrant ”eunuck”. Den bokstavliga betydelsen av det grekiska ordet eunouchos avser en man som berövats sin fortplantningsförmåga. Kastrerade män fick ofta olika uppgifter vid de kungliga hoven i Mellanöstern och norra Afrika. De var ofta kammartjänare och vakter för drottningen och bihustrurna. Men uttrycket ”eunuck” användes inte bara om män som var kastrerade. Det kom också att användas som ett allmänt uttryck för män som hade ämbetsuppgifter vid de kungliga hoven. Precis som det grekiska ordet kunde även det hebreiska ordet för ”eunuck” (sarịs) avse en hovman. Så till exempel kallas Potifar, som var gift, ”hovman [ordagrant ”eunuck”] hos farao”. (1Mo 39:1) Den etiopiske mannen som hade ansvaret för skattkammaren kallas ordagrant för ”eunuck”, men det måste ha använts i betydelsen ”hovman”. Han var tydligen en omskuren proselyt, dvs. en icke-jude som hade börjat tillbe Jehova, för han hade precis varit i Jerusalem för att tillbe. (Se Ordförklaringar under ”Proselyt”.) Enligt den mosaiska lagen fick ingen som hade blivit kastrerad bli en del av Israels församling (5Mo 23:1), så han kan inte ha varit eunuck i bokstavlig mening. Han betraktades därför inte som icke-jude, och följaktligen var det inte han utan Cornelius som var den förste oomskurne icke-juden som blev kristen. (Apg 10:1, 44–48; läs mer om den bildliga användningen av ordet ”eunuck” i studienoter till Mt 19:12.)

Kandake: Kandake anses inte vara ett namn, utan en titel i likhet med farao och kejsare. Flera forntida författare, t.ex. Strabon, Plinius den äldre och Eusebios, använde denna benämning om de etiopiska drottningarna. Plinius den äldre (ca 23–79 v.t.) skrev: ”Det finns endast ett fåtal byggnader i staden [Meroë, huvudstad i det forntida Etiopien]. Här lär det härska en kvinna vid namn Kandake, ett namn som en rad drottningar har burit efter varandra under många år.” (Naturalis historia, VI, XXXV)

Förstår: Det grekiska ordet ginọ̄skō har grundbetydelsen ”veta”, ”känna”, men det har en bred betydelse och kan också återges med ”förstå”, ”uppfatta”.

hans härkomst: Detta är ett citat från Jes 53:8. När Jesus förhördes av Sanhedrins medlemmar tog de inte hänsyn till hans bakgrund – att han uppfyllde kraven för att vara den utlovade Messias.

bli döpt: Eller ”bli nedsänkt”. Det grekiska ordet baptịzō betyder ”doppa”. Sammanhanget visar att dop innebär fullständig nedsänkning. Om det hade räckt med att stänka eller hälla lite vatten hade hovmannen inte behövt stanna vagnen vid ett ställe där det fanns vatten. Det går inte att fastställa om det rörde sig om en å, en flod eller en damm, men skildringen säger att ”både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet”. (Apg 8:38) Andra skildringar i Bibeln stöder uppfattningen att dopet innebär fullständig nedsänkning i vatten. Jesus blev till exempel döpt i Jordanfloden. Och vid ett tillfälle döpte Johannes på en plats i Jordandalen nära Salim, ”eftersom det fanns gott om vatten där”. (Joh 3:23) Det är värt att lägga märke till att det grekiska ordet baptịzō även används i Septuaginta i 2Ku 5:14, där det sägs att Naaman gav sig av till Jordan och ”doppade sig sju gånger”. Dessutom liknar Bibeln dopet vid att bli begraven, vilket också tyder på att dopet innebär fullständig nedsänkning. (Rom 6:4–6; Kol 2:12)

I vissa yngre grekiska handskrifter och i vissa äldre översättningar står det här (med vissa variationer): ”Filippus sa till honom: ’Om du tror av hela ditt hjärta, kan det ske.’ Till svar sa han: ’Jag tror att Jesus Kristus är Guds son.’” Dessa ord förekommer dock inte i de tidigaste och mest tillförlitliga handskrifterna och är med största sannolikhet inte en del av den ursprungliga texten till Apostlagärningarna. (Se Tillägg A3.)

Jehovas ande: Se studienot till Apg 5:9 och Tillägg C3 introduktion; Apg 8:39.

Ashdod: Detta är det hebreiska namnet på den plats som under det första århundradet v.t. var känd under sitt grekiska namn Asotus. (Jos 11:22; 15:46; se Tillägg B6 och B10.)