Hesekiel 34:1–31
34 Jehovas ord kom till mig igen:
2 ”Människoson, profetera mot Israels herdar. Profetera och säg till herdarna: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Olycka ska drabba Israels herdar,+ som bara ser till att de själva får mat! Borde inte herdarna ta hand om fåren?+
3 Ni äter fettet, ni gör kläder till er själva av ullen, och ni slaktar de fetaste djuren,+ men ni tar inte hand om fåren.+
4 Ni har inte hjälpt de svaga, botat de sjuka, förbundit de skadade, fört tillbaka dem som kommit bort eller letat efter dem som gått vilse.+ I stället har ni härskat över dem på ett hårt och tyranniskt sätt.+
5 Eftersom det inte fanns någon herde skingrades de,+ de skingrades och blev till byte för alla vilda djur.
6 Mina får irrar omkring på alla berg och alla höga kullar. Mina får har skingrats över hela jorden, och ingen frågar efter dem eller letar efter dem.
7 Därför, ni herdar, hör Jehovas ord:
8 ’”Så sant jag lever”, säger den suveräne Herren Jehova, ”mina får har blivit till byte, till mat åt de vilda djuren, därför att det inte fanns någon herde som skyddade dem. Mina herdar letade inte efter mina får. De såg bara till att de själva hade mat och tog inte hand om mina får.”’
9 Därför, ni herdar, hör Jehovas ord.
10 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Jag kommer emot herdarna, och jag ska ställa dem till svars för det som har hänt med mina får,*+ och jag ska avsätta dem som herdar, så att de inte längre vallar sig själva. Jag ska rädda mina får ur deras gap, och de ska inte längre få äta dem.’”
11 För så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Jag ska själv leta upp mina får, och jag ska ta hand om dem.+
12 Som en herde som har funnit sina skingrade får och ger dem mat, så ska jag ta hand om mina får.+ Jag ska hämta tillbaka dem från de platser som de skingrades till den dag då det var moln och tätt mörker.+
13 Jag ska föra dem ut från folken och samla dem från främmande länder. Jag ska föra tillbaka dem till deras eget land och låta dem beta på Israels berg,+ vid bäckarna och överallt i landet där man bor.
14 På gröna ängar ska jag låta dem beta, och de höga bergen i Israel ska vara deras betesmarker.+ De ska lägga sig ner på gröna ängar,+ och de ska beta på fina betesmarker på Israels berg.”
15 ”Jag ska själv ta hand om mina får,+ och jag ska låta dem lägga sig ner”,+ säger den suveräne Herren Jehova.
16 ”Jag ska leta efter dem som gått vilse,+ föra tillbaka dem som kommit bort, förbinda de skadade och stärka de svaga. Men de feta och starka ska jag förinta. Jag ska döma dem och ge dem det straff de förtjänar.”*
17 Ni som är mina får, så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Jag ska skipa rättvisa bland fåren och bland baggarna och bockarna.+
18 Räcker det inte med att ni tar det bästa betet själva? Måste ni dessutom trampa ner resten? Och när ni har druckit det klaraste vattnet, måste ni då kliva runt och grumla vattnet som är kvar?
19 Ska mina får beta på den betesmark som ni har trampat ner och dricka det vatten som ni har klivit runt i och grumlat?”
20 Därför säger den suveräne Herren Jehova till dem: ”Jag ska själv skipa rättvisa mellan de feta fåren och de magra fåren,
21 för ni knuffade undan de svaga med sida och bog och stångade dem med era horn, tills ni hade jagat i väg dem långt bort.
22 Och jag ska rädda mina får, och de ska inte längre bli ett byte för någon.+ Jag ska skipa rättvisa bland fåren.
23 Jag ska sätta en enda herde över dem,+ min tjänare David,+ och han ska ta hand om dem. Han ska valla dem och vara deras herde.+
24 Och jag, Jehova, ska vara deras Gud,+ och min tjänare David ska vara deras hövding.+ Jag, Jehova, har talat.
25 Och jag ska sluta ett fredsförbund med dem,+ och jag ska utrota rovdjuren ur landet+ så att de kan bo tryggt i vildmarken och sova i skogarna.+
26 Jag ska göra dem och området runt min höjd till en välsignelse,+ och jag ska se till att regnet faller i rätt tid. Välsignelserna ska strömma ner som regn.+
27 Markens träd ska ge sin frukt, jorden ska ge sin gröda,+ och de ska bo i trygghet i landet. Och de ska inse att jag är Jehova när jag bryter sönder deras ok+ och befriar dem från slaveriet.
28 De ska inte mer bli ett byte för nationerna, och jordens vilda djur ska inte äta upp dem. De ska bo i trygghet utan att någon skrämmer dem.+
29 Jag ska ge dem bördiga odlingar som gör dem kända vida omkring. De ska inte längre behöva dö av svält i landet,+ och de ska inte längre bli förödmjukade av nationerna.+
30 ’Då ska de inse att jag, Jehova, deras Gud, är med dem och att de är mitt folk Israel’,+ säger den suveräne Herren Jehova.”’
31 ’Och ni, mina får+ som jag tar hand om, ni är bara människor, och jag är er Gud’, säger den suveräne Herren Jehova.”
Fotnoter
^ Eller ”jag ska kräva tillbaka mina får från deras hand”.
^ Eller ”Jag ska mata dem med min dom”.