Titusbrevet 2:1–15
Fotnoter
Studienoter
sunda: Eller ”uppbyggande”. (Se studienot till 1Ti 6:3.)
De äldre männen: Paulus använder ett grekiskt ord (presbỵtēs) som i de kristna grekiska skrifterna syftar på män som kommit upp i åren. (Se också Lu 1:18; Flm 9.) Det här ordet är besläktat med det grekiska ord (presbỵteros) som Paulus använde tidigare i det här brevet när han uppmanade Titus att ”förordna äldste [ordagrant ”äldre män”] i stad efter stad”. (Tit 1:5; se studienot till Apg 11:30.) Men sammanhanget här visar att Paulus syftar på alla kristna män som har kommit upp i åren, oavsett om de är äldste eller inte. I de följande verserna ger Paulus vägledning till olika åldersgrupper i församlingen, till exempel ”de äldre kvinnorna” och ”de yngre männen”. (Tit 2:3–6)
måttfulla vanor: Se studienot till 1Ti 3:2.
seriösa: Se studienot till 1Ti 3:8.
resonliga: Eller ”ha gott omdöme”. (Se studienot till 1Ti 3:2.)
starka i tron, i kärleken och i uthålligheten: Det grekiska ordet för ”starka” betyder ordagrant ”friska” och syftar faktiskt på fysisk hälsa. (Lu 5:31) Men här använder Paulus det i bildlig bemärkelse. Med den här medicinska metaforen uppmanar han ”de äldre männen” att bevara en stark andlig hälsa.
Och de äldre kvinnorna ska också: Eller ”På samma sätt ska också de äldre kvinnorna”. Paulus visar att mogna kristna kvinnor, precis som ”de äldre männen” han precis har pratat om, spelar en viktig roll i församlingen. Äldre kvinnor kan till exempel påverka yngre kvinnor positivt. (Tit 2:2, 4, 5) Familjer på Kreta levde i ett dåligt moraliskt klimat, och falska lärare hade lyckats ”bryta ner tron hos hela familjer”. (Tit 1:11, 15, 16) Paulus ber därför mogna kvinnor om hjälp att stärka kristna familjer.
uppföra sig på ett sätt som visar att de har respekt för Gud: Det grekiska ord som har återgetts med ”som visar att de har respekt för Gud” användes i icke-bibliska skrifter om präster och andra som utförde heliga uppgifter. Här förmedlar det tanken på att uppföra sig på ett sätt som visar att man har djup respekt för Gud. (Jämför 1Ti 2:10.) Det grekiska ordet för ”uppföra sig” syftar i det här sammanhanget på handlingar som är ett resultat av en persons inställning. De kristna kvinnor som Paulus nämner behövde komma ihåg att deras uppförande och inställning skulle stämma med Guds heliga normer.
de får inte förtala någon: Paulus vill att äldre kristna kvinnor ska sätta ett bra exempel genom att inte låta samtal glida in på negativt skvaller och förtal. (Ps 15:3; 1Ti 3:11; se studienot till 2Ti 3:3.) Han lägger till att de inte ska missbruka vin. En fara med att dricka för mycket är att man pratar utan att tänka, och det kan leda till förtal. (Ord 20:1; 23:33)
lära ut det som är gott: Den här frasen framhåller den fina roll som äldre kvinnor har i församlingen. I ett annat brev skrev Paulus att kvinnor inte ska vara lärare i församlingen, för Gud har bestämt att det bara är äldstebröder som ska vara lärare. (1Ti 2:12; se studienoter till 1Ti 2:11.) Men här visar Paulus att kristna kvinnor kan undervisa på andra viktiga sätt. De undervisar genom det de säger och gör, både i tjänsten och i informella eller privata sammanhang. På det sättet kan de påverka andra mycket positivt.
ge de unga kvinnorna vägledning: Det grekiska ord som återgetts med ”ge ... vägledning” kan också återges med ”ge ... övning”, ”få ... att ta sitt förnuft till fånga”. Det är besläktat med ord som har återgetts med ”gott omdöme” och ”resonliga” på andra ställen i det här brevet. (Tit 1:8; 2:2, 5, 6) Ordet kan definieras som att man lär andra att vara kloka, uppföra sig bra och ha gott omdöme. De äldre kvinnorna skulle ge sådan kärleksfull vägledning till yngre kvinnor genom att sätta ett bra exempel och ge vägledning från Bibeln. Paulus litade på att lojala systrar skulle följa de inspirerade principerna om att respektera andras värdighet och privatliv. (1Th 4:11; 1Ti 5:13)
älskar sina män: Paulus använder ett enda grekiskt ord som ofta användes för att berömma en bra hustru. Han utgår inte från att en gift kvinna automatiskt älskar sin man. Många kvinnor på den tiden hade lite eller inget inflytande alls över vem de skulle gifta sig med. Så i några fall kan det ha varit en utmaning för en kvinna att börja känna på det sättet för sin man.
älskar sina barn: Det här uttrycket är, precis som det förra (”älskar sina män”), en återgivning av ett enda grekiskt ord som ofta användes för att berömma en bra hustru. Paulus råd visar att en mammas naturliga kärlek till sina barn kan vårdas och stärkas. Äldre kvinnor kunde hjälpa till att stärka familjer i församlingen genom att uppmana yngre mammor att ge sina barn den kärlek och vägledning de behövde. (2Ti 1:5; 3:14, 15)
sköter sina hem: På Paulus tid var det vanligt att kvinnor tog hand om hushållsarbetet, även om det självklart fanns undantag. Men Paulus menar inte att kvinnor bara ska utföra hushållsarbete. En sådan tanke går emot resten av Bibeln. (Ord 31:10–31; Apg 18:2, 3) När Paulus använder den här formuleringen visar han att hushållsarbete var en viktig och nödvändig uppgift. Kristna kvinnor som försummade sin familj skulle ställa församlingen och dess budskap i dålig dager. Paulus kan också ha velat framhålla kontrasten mellan att sköta hemmet och de meningslösa saker som vissa kvinnor lade sin energi på. (1Ti 5:13, 14) Jehova gav både män och kvinnor viktiga uppgifter när det gällde att ta hand om familjen. (1Ti 5:8 och studienoter)
underordnar sig sina män: Se studienot till Kol 3:18.
så att ingen kan säga något nedsättande om Guds ord: Paulus har precis tagit upp hur kristna kvinnor ska uppföra sig i vardagslivet. Nu ger han skälet till det. Om kristna kvinnor var dåliga exempel skulle personer utanför församlingen kunna kritisera Guds ord. De skulle mena att det kristna budskapet inte får folk att bli bättre människor. Men när kristna kvinnor uppförde sig väl skulle det göra att andra blev mer positivt inställda till Gud och hans budskap, och det skulle till och med kunna leda till att någon ville bli kristen. (1Pe 2:12; se studienot till Kol 3:8.)
Uppmana även de yngre männen: Paulus använder ett kraftigare verb än ”tala”, som han använder i Tit 2:1 i det uttryck som återgetts med ”fortsätt ... undervisa”. Det grekiska verbet för ”uppmana” betyder i det här sammanhanget ”överbevisa med myndighet”. (Se studienot till Rom 12:8.) Men Titus skulle inte utöva myndighet på ett hårt eller otrevligt sätt, utan han skulle själv vara ”ett gott föredöme när det gäller goda gärningar” för de yngre männen. (Tit 2:7) Dessutom använder Paulus en verbform som anger att man ska fortsätta göra något, så det skulle också kunna översättas ”Fortsätt uppmana”. Det visar att Titus behövde komma med regelbundna påminnelser.
visa gott omdöme: Eller ”vara sunda i sinnet”. (Se studienot till 1Ti 3:2.)
tala på ett sätt som är uppbyggande och som inte kan kritiseras: Det grekiska ordet för ”uppbyggande” kan också översättas med ”sunt” eller ”nyttigt”. Självklart kan man bli kritiserad även om man aldrig säger något som är fel. (Jämför Joh 6:58–61.) Men det ord som här har återgetts med ”inte kan kritiseras” förmedlar tanken på att ingen med rätta kan kritisera, eller fördöma, någon som talar på ett sätt som bygger upp. Titus skulle vara ett bra exempel när det gällde hur han talade, för det skulle bidra till församlingens goda rykte och kanske till och med göra att motståndare fick skämmas.
Slavar ska underordna sig sina ägare: Några kanske drar slutsatsen att Paulus stöttar slaveri, men i själva verket behandlar han bara något som var vanligt på hans tid och som de kristna inte hade någon makt att förändra. I 1Kor 7:21 uppmanar Paulus visserligen slavar som var kristna att ”ta tillfället” att bli fria om de kunde göra det på ett lagligt sätt. Men alla hade inte den möjligheten. Därför uppmanar han här kristna som var slavar att vara samvetsgranna och uppföra sig på ett sätt som ger ära åt Jehova. (Se studienoter till 1Ti 6:1.)
inte stjäla: Det grekiska verb som har återgetts med ”stjäla” är inte det vanligaste ordet för stöld. Det här verbet betyder ordagrant ”sätta åt sidan till sig själv” men kan också förmedla tanken på att ”tillskansa sig tillgångar” eller ”förskingra”. Samma ord återges med ”i hemlighet behålla” i Apg 5:2, 3 i skildringen om Ananias synd. I den grekiska Septuaginta används det här verbet i Jos 7:1 för att beskriva hur Akan tog något som tillhörde Jehova. I ett referensverk står det att många slavar på Paulus tid ”blev betrodda med uppgiften att göra inköp, och de hade ofta hand om stora summor pengar”. (D.C. Arichea och H.A. Hatton, 1995: A Handbook on Paul’s Letters to Timothy and to Titus) Så de kunde frestas att stjäla från sina herrar. Kristna slavar, som stod emot den här frestelsen, visade att de var helt pålitliga. (Se studienot till Ef 4:28.)
blir till ära för vår räddares, Guds, lära: Det grekiska ord som här har återgetts med ”blir till ära för” kan också återges med ”vara till prydnad för”, och det användes bland annat om de fina stenar som Herodes tempel var utsmyckat med, de fina egenskaper som kristna kvinnor kunde utveckla och skönheten hos det nya Jerusalem. (Lu 21:5; 1Ti 2:9; 1Pe 3:5; Upp 21:2) Som Paulus visar här kan en kristen vara till ära, eller till prydnad, för budskapet från Gud och framhäva skönheten i det. En kristen slav som respekterade och lydde sin ägare skulle kunna få andra att vilja undersöka lärorna i Bibeln. Andra skulle tydligt kunna se skillnad på en kristen slav och en slav som var känd för att vara lat, diskussionslysten och stöldbenägen.
vår räddares, Guds: Se studienot till 1Ti 1:1.
innebär räddning: Se studienot till 1Ti 2:4.
för alla slags människor: Se studienot till 1Ti 2:4.
Hans omtanke övar oss: Paulus syftar på Jehovas generösa omtanke. Jehova visade människor stor kärlek och generös omtanke när han ordnade med Jesus Kristus lösenoffer, som ”innebär räddning för alla slags människor”. (Tit 2:11; Ef 1:7; 2:4–7) Paulus säger alltså att den här omtanken övar efterföljare till Kristus. Den vägleder och motiverar dem. (2Kor 5:14, 15) När de får reda på vad Jehova har gjort för dem vill de leva på ett sätt som han godkänner. De tar avstånd från orätta önskningar och försöker arbeta bort personlighetsdrag som är vanliga i den här världen, som styrs av Satan. (Se studienoter till Ef 2:2.) De kristna arbetar hårt för att utveckla sådana positiva egenskaper som gott omdöme, rättfärdighet och gudhängivenhet. (Se studienoter till 1Ti 3:2; 4:7.)
en gudlös livsstil: Eller ”ogudaktighet”. (Läs mer om ordet ”ogudaktighet”, som är motsatsen till ”gudhängivenhet”, i studienoten till Rom 1:18.)
gudhängivna: Läs mer om ordet ”gudhängiven” i studienoten till 1Ti 4:7; se också studienot till 1Ti 2:2.
den nuvarande världsordningen: Eller ”den nuvarande tidsåldern [eller ”eran”]”. (Se studienot till 1Ti 6:17; Ordförklaringar under ”Världsordning”.)
vårt underbara hopp: Eller ”det lyckliga hoppet”. I Bibeln syftar hoppet på ”en säker förväntan om något som helt garanterat kommer att hända”. (W.D. Mounce, 2000: Word Biblical Commentary: Pastoral Epistles, bd 46, s. 293) Paulus syftar här på hoppet som en del människor har att få liv i himlen som odödliga andevarelser och vara kungar med Jesus Kristus i hans himmelska rike. (2Ti 4:18; Upp 5:10) Det riket kommer att vara till välsignelse för sina undersåtar på jorden och ge dem möjlighet att leva för evigt. Det är bara ”den lycklige Guden” som kan garantera att de här löftena ska bli verklighet, och de som ser fram emot att det här ska hända blir också lyckliga. (1Ti 1:11) Det grekiska ord som här har återgetts med ”underbara” har återgetts med ”välsignade” i några bibelöversättningar. Båda återgivningarna visar hur god Jehova är mot alla som har det här hoppet. (Jämför studienot till Mt 5:3.)
den store Guden och vår räddare, Jesus Kristus: Paulus talar här om att både Gud och Jesus Kristus ”ska träda fram och visa sin makt”. Vanligtvis används det här uttrycket (som även återgetts med ”manifestera”, ”framträda”) bara om Jesus. (2Th 2:8; 1Ti 6:14; 2Ti 1:10; 4:1, 8) En del bibelkännare menar därför att det bara är en person som omtalas här, så de återger frasen med ”vår store Gud och räddare, Jesus Kristus”. De ser alltså den här passagen som ett bevis för att Jesus omtalas som ”den store Guden”. Men många forskare och bibelöversättare håller med om att texten kan återges som i Nya världens översättning, där det framgår att det handlar om två olika personer. (Läs mer om skälen till att texten har återgetts på det här sättet i Kingdom Interlinear, Tillägg 2E, ”Of the Great God and of [the] Savior of Us, Christ Jesus”.)
träda fram och visa sin makt: Det grekiska ord som används här (epifạneia) används i Bibeln i betydelsen ”uppenbarelse” eller ”manifestation av makt eller myndighet”. (Se studienot till 1Ti 6:14.) Paulus kopplar här ihop det med uppfyllelsen av ”vårt underbara hopp”. För smorda kristna innebär hoppet att få liv i himlen och regera tillsammans med Kristus. Bibeln visar att den himmelska uppståndelsen skulle ske först ”under Herrens närvaro”. (1Th 4:15–17) Den här uppståndelsen är ett sätt för ”den store Guden och vår räddare, Jesus Kristus”, att ”träda fram och visa sin makt”. Med Guds hjälp träder Jesus fram och belönar smorda kristna som har dött.
befria oss: Ordagrant ”återlösa oss”, ”friköpa oss”. Det grekiska verbet användes om att befria en slav eller krigsfånge genom att betala en lösensumma. Samma verb används i 1Pe 1:18, 19, där det sägs att de kristna ”friköptes [eller ”återlöstes”, fotnot]” med hjälp av ”Kristus dyrbara blod”. (Se också studienot till Mt 20:28.)
alla slags onda gärningar: Eller ”alla slags laglösa gärningar”. I Bibeln sägs det att ”synd är laglöshet”. (1Jo 3:4) Men laglöshet behöver inte bara innefatta syndiga handlingar, utan det kan också innefatta ett förakt för Guds lagar. (Se studienot till Mt 24:12.) Paulus visste såklart att ofullkomliga kristna inte var helt syndfria. (Rom 7:19–23) Men de hade börjat leva på ett annat sätt och ignorerade inte längre Guds rättfärdiga normer. Tack vare Jesus tjänst som präst hade Jehovas lagar blivit skrivna ”i deras hjärtan, och i deras sinnen”. (Heb 10:14–16; Rom 7:25; 8:2, 4; Tit 2:12) De hade därför blivit befriade från ”alla slags onda gärningar”.
ett folk som är hans särskilda egendom: Kristus efterföljare hade blivit renade och befriade med hjälp av ”Kristus dyrbara blod” som han utgöt när han offrade sitt liv. (1Pe 1:18, 19; Heb 9:14) Därför kan de med rätta kallas ”hans särskilda egendom”. Enligt en ordbok kan det grekiska ord som Paulus använder för ”hans särskilda egendom” innefatta tanken på en ”dyrbar ägodel och en särskild skatt”. (T. Friberg, B. Friberg och N.F. Miller, 2000: Analytical Lexicon of the Greek New Testament) Det här påminner om det Jehova sa till den forntida nationen Israel: ”Då ska ni bli mitt särskilda folk [eller ”min dyrbara egendom”] framför alla andra folk.” (2Mo 19:5; se också 5Mo 7:6; 14:2.) Sedan pingsten år 33 v.t. hade Jehova en ny nation på jorden, ”Guds Israel”, som var ”Guds särskilda egendom”. (1Pe 2:9, 10; Gal 6:16 och studienot) Smorda kristna kan därför sägas vara både Jehova Guds och Jesus Kristus ”särskilda egendom”. Men ordet ”folk” som används här gäller inte bara smorda kristna. Det innefattar också Jesus ”andra får”, som gör allt för att stötta dem. (Joh 10:16) Jehova Gud och Jesus Kristus uppskattar dem alla. (Jämför Ps 149:4; Hag 2:7.)
brinner för att göra goda gärningar: Paulus säger att de kristna skulle brinna för att göra det som är rätt och riktigt i Guds ögon. Sådana ”goda gärningar” innefattar att göra något gott för andra, visa andens frukt och framför allt förkunna de goda nyheterna om Guds rike. (Mt 24:14; Gal 5:22, 23; Tit 2:1–14; Jak 1:27; 1Pe 2:12)
Fortsätt att undervisa … förmana och tillrättavisa: Paulus sammanfattar den här delen av brevet till Titus med några uppmaningar som gradvis blir kraftigare. Paulus visste att en tillsyningsman bara behövde komma med en vänlig påminnelse till en del, medan han skulle behöva förmana andra. Det var också vissa han skulle behöva tillrättavisa. Ibland skulle han kanske behöva ta till alla tre stegen. Titus skulle börja med att ”undervisa”, men om de inte lyssnade skulle han fortsätta med att ”förmana”. Och om de inte lyssnade på hans förmaningar skulle han ”tillrättavisa” dem. Titus kunde känna sig trygg med att göra detta, för han hade ”auktoritet” att utföra sin uppgift.
Låt ingen se ner på dig: Paulus använder här ett grekiskt verb som kan antyda att Titus motståndare hade en överlägsen inställning till honom. Men Titus skulle komma ihåg att han var en förordnad äldste och hade ”auktoritet” att förmana och tillrättavisa dem som störde friden och enheten i församlingen. (Jämför 1Ti 4:12, där Paulus använder ett liknande verb för att beskriva det förakt några kan ha känt för att de tyckte att Timoteus var ung.)
Media
Slaveri var en del av vardagslivet i romarriket. Förhållandet mellan slavar och deras herrar var till viss del reglerat i romersk lag. Rika familjer som bodde runt omkring i romarriket hade ofta slavar. Slavarna skötte en stor del av arbetet i hemmet, till exempel lagade de mat, städade och tog hand om barnen. Det fanns också slavar som arbetade med hantverksproduktion, i gruvor eller på gårdar. Mer utbildade slavar kunde vara läkare, lärare eller sekreterare. Det fanns slavar inom alla yrken, förutom inom militären. En slav kunde bli frigiven. (Se Ordförklaringar under ”Fri, frigiven”.) De kristna under det första århundradet tog inte ställning mot slaveri, och de försökte inte få slavar att göra uppror. (1Kor 7:21) De respekterade att andra, även andra kristna, hade rätt att äga slavar. Det var därför aposteln Paulus skickade tillbaka slaven Onesimos till sin herre. Onesimos hade blivit kristen och reste frivilligt tillbaka till sin herre, som också var kristen, för att vara hans slav. (Flm 10–17) Paulus uppmanade slavar att vara ärliga och samvetsgranna. (Tit 2:9, 10)