Mont Blanc – Europas tak

REDAN från sin tidiga barndom hade den schweiziske naturforskaren Horace-Bénédict de Saussure (1740–1799) fascinerats av det imponerande bergmassiv i Alperna som nu kallas Mont Blanc. Fängslad av att massivet var så otillgängligt erbjöd han en belöning till den som först kunde nå den högsta punkten på 4 807 meter. De första systematiska försöken att erövra toppen gjordes 1741. Men det dröjde till augusti 1786 innan kristalletaren Jacques Balmat och läkaren Michel-Gabriel Paccard från Chamonix i Frankrike lyckades nå den högsta toppen i massivet, självaste Mont Blanc. Året därpå nådde Saussure själv Europas högsta punkt med en vetenskaplig expedition, och 1788 besteg han Col du Géant och tillbringade 17 dagar där. Detta är de första dokumenterade bedrifterna på bergsbestigningens område.

År 1855 lyckades en grupp som leddes av italienska bergsguider ta sig upp för en mer krävande sida av Mont Blanc. Nio år senare nåddes toppen från den italienska sidan. De här modiga pionjärerna klättrade utan riktig utrustning, med enbart järnskodda stavar till hjälp. Att vid den tiden ”besegra en bergstopp genom att börja på dalgångens botten och ta sig fram i helt okänd terräng krävde en fysisk styrka och moralisk tåga som kanske är svår att föreställa sig för dem som tar sig upp i bergen i dag”, säger geografen Giotto Dainelli. Nu har till och med de mest svårtillgängliga delarna av massivet kunnat nås flera gånger.

Mont Blanc var länge outforskat område trots att det ligger mitt i Europa. Det tidigaste dokumentet som uttryckligen nämner berget är från 1088 v.t. På en översiktskarta som tillhör benediktinermunkarna i Chamonix kallas berget rupes alba, som betyder ”det vita berget”. Men i flera hundra  år gick det bland lokalbefolkningen under namnet ”Förbannelsens berg”. Enligt folktron höll drakar och demoner till där. Namnet Mont Blanc förekom första gången på en teckning 1744 – en antydan om att berget snart skulle bli av med sitt dåliga rykte.

Dramatiska kontraster

Det är bara från ett flygplan man kan se hela bergmassivet. Det täcker en yta på 600 kvadratkilometer och har en 50 kilometer lång bergskam som ligger på gränsen mellan Frankrike och Italien och sträcker sig in i Schweiz. Flera av bergstopparna är högre än 4 000 meter. Massivet består av granit och gnejs som formats djupt nere i jordskorpan. Geologer betraktar bergskedjan som ganska ung, ”bara” 350 miljoner år gammal. Väder och vind och glaciärer har satt tydliga spår  och gett granitklipporna väldiga sprickor, taggiga kammar och spetsiga toppar med en sagolik skönhet som lockar många bergsbestigare.

Storslagna vyer

De som inte är erfarna klättrare har möjlighet att se hjärtat av massivet med hjälp av en linbana som har varit i drift sedan 1958. Den högsta punkt som linbanan når är Aiguille du Midi, som ligger 3 842 meter över havet. Där får man en fantastisk utsikt över Chamonixdalen.

Rent topografiskt har inte Mont Blanc längre några hemligheter. Men bergmassivet erbjuder ett vackert skådespel, särskilt i gryning och skymning när solen färgar klippväggarna i olika röda nyanser som får det att se ut som om graniten står i lågor.

 [Bild/Ruta på sidan 23]

Tunneln genom Mont Blanc – Vision blir verklighet

”Jag ser två dalar där människor talar samma språk och är väldigt lika. En dag kommer en väg att byggas genom Mont Blanc, och de två dalarna kommer att förenas.” Två hundra år gick innan Horace-Bénédict de Saussures vision blev verklighet. År 1814 lade man fram ärendet för kungen av Piemonte och Sardinien, men arbetet med tunneln började först 1959 och avslutades 1965. * Den 11,6 kilometer långa tunneln börjar på 1 381 meters höjd i Italien och slutar på 1 274 meters höjd i Frankrike.

Den 24 mars 1999 började en lastbil brinna inne i tunneln, vilket orsakade en katastrof. Temperaturen steg till 1 000 grader, och mängder av fordon smälte av värmen. Trettionio människor kvävdes till döds, och ytterligare omkring 30 skadades. Efter den ett år långa utredningen började arbetet med att reparera tunneln. Tunneln öppnades på nytt för tung trafik den 25 juni 2002, trots protester från miljövårdare och lokalbefolkning som framhöll att trafiken förorenar miljön. Under en fyramånadersperiod för några år sedan passerade 132 474 fordon genom tunneln.

[Fotnot]

[Bild]

Staty av H. B. de Saussure, Chamonix, Frankrike.

[Bildkälla]

Library of Congress, Prints & Photographs Division, Photochrom Collection, LC-DIG-ppmsc-04985

[Box/Bild på sidorna 24, 25]

TOUR DU MONT BLANC

Mont Blanc lockar många bergsbestigare och erfarna klättrare, men även de som inte har någon klättervana kan få uppleva dess skönhet. De bästa bilderna på ett berg brukar man inte ta från toppen utan på lite avstånd. Runt omkring Mont Blanc finns många utkiksplatser med vyer som får en att tappa andan. Den som tycker om naturen och har pigga ben har sammanlagt 13 mil vandringsleder att välja på. En led som kallas Tour du Mont Blanc länkar samman flera av stigarna och löper runt massivet genom Frankrike, Italien och Schweiz. Turen är uppdelad på tio dagsetapper som är mellan tre och sju timmar långa, och vyerna längs leden är helt fantastiska. De som inte har så mycket tid på sig kanske nöjer sig med en liten kortare vandring på ett av de många berg som omger Mont Blanc.

[Bild]

Aiguille du Midi är den högsta punkt som linbanan når.

[Bildkälla]

Genom vänligt tillmötesgående från Michel Caplain; http://​geo.hmg.inpg.fr/​mto/​jpegs/​020726/​L/​12.jpg

[Karta på sidan 22]

(För formaterad text, se publikationen)

FRANKRIKE

SCHWEIZ

ITALIEN

Mont Blanc.

[Bild på sidan 22]

Saussure erövrar Mont Blanc 1787.

[Bildkälla]

© The Bridgeman Art Library International

[Bild på sidan 23]

Mont Blanc.