Ett ur som minner om gamla tider

● Det mekaniska uret uppfanns troligen i Kina för mer än 900 år sedan. Sedan dess har det förbättrats många gånger om. Ett stort genombrott gjordes under mitten av 1600-talet när man försåg det med en pendel. Tack vare den här revolutionerande uppfinningen blev klockorna så exakta att man tillfogade en ny detalj – minutvisaren! Den här nya designen med pendel, lod och relativt tung mekanism krävde naturligtvis ett kraftigt, upprättstående fodral. Resultatet blev golvuret, och i Sverige är kanske moraklockan den mest kända modellen. En klockexpert beskrev golvuren som ”förhållandevis pålitliga, även under ogynnsamma omständigheter”.

Till att börja med tillverkades de här uppskattade uren bara i europeiska storstäder, som London och Paris. Men så småningom tillverkades de i Europas alla hörn, och den grundläggande designen fick då utsmyckningar med lokal prägel. Fodralen kunde vara raka eller ha svängd kontur. En del var smäckra, andra mer bastanta. De gjordes i furu, ebenholts, mahogny, ek och valnöt. Det fanns enfärgade och de med målad dekor. Golvurets popularitet berodde alltså inte bara på att det pålitligt visade tiden, utan också på att det blev en sober och elegant detalj i möblemanget.

Kanske finns det också ytterligare ett skäl till att golvuret fortsätter att fascinera och tilltala – det har något mänskligt över sig. ”Det har ungefär samma storlek som en normalbyggd människa, och urtavlan är som ett uttrycksfullt ansikte”, säger den finska forskaren Sinikka Mäntylä. Dess ljudliga tick-tack påminner till och med om våra hjärtslag. I dag har exakta och billiga kvartsur ersatt de flesta av dessa stora pjäser. Men även i vårt stressade tidevarv kan ett gammalt golvur ha en lugnande inverkan. Boken Keeping Time—Collecting and Caring for Clocks påpekar: ”Ett golvur kan med sitt jämna och rofyllda tickande också vara lugnande för själen och minner om tider som framstår som mer fridfulla.”

[Bild på sidan 19]

En klocka som förmodligen är från tidigt 1800-tal.