FÖR dem som studerar Bibeln är Whiston också känd för sin engelska översättning av den judiske historikern Flavius Josephus verk från det första århundradet. Hans skrifter innehåller mycket information om den judiska historien och den värld som de första kristna levde i.

Whiston använde sitt skarpa intellekt till att studera många olika ämnen, särskilt på vetenskapens och religionens område. Han trodde att Bibelns skapelseberättelse var tillförlitlig och att formgivningen, skönheten och ordningen i naturen vittnade om en Arkitekt, en Gud.

Whiston trodde dessutom att orsaken till att kristenhetens kyrkor splittrats upp i många samfund var att prästerna gått ifrån Bibeln och föredrog läror och traditioner som införts vid kyrkomöten och av så kallade kyrkofäder.

Whiston ansåg att Bibeln var den bok som uppenbarade sanningen om Gud, och därför förkastade han tanken på evig pina i ett brinnande helvete. Han menade att den tanken var absurd och förfärlig och inte minst en skymf mot Gud. Men det som särskilt gjorde att han hamnade i konflikt med den kyrkliga överheten var att han förkastade treenighetsläran. Enligt den är Gud tre personer, Fadern, Sonen och Anden, vilka är jämlika och lika eviga. Ändå anses de inte vara tre gudar utan bara en.

Whiston forskade noggrant och kom fram till att de första kristna inte lärde ut treenighetsläran, utan att den läran antogs senare när kristendomen blandades upp med hednisk filosofi. * Hans vänner varnade honom för riskerna med att publicera sina slutsatser, men han kunde helt enkelt inte bortse från det som han uppfattade som en förvanskning av Jesus sanna natur.

Universitetet i Cambridge avskedade alla som framförde tankar som inte stämde med den anglikanska kyrkans läror. Det betydde att Whiston kunde förlora sin professur. Men det fick honom inte att tystna – till skillnad från Newton. Newton trodde inte heller på treenighetsläran men vågade inte gå ut offentligt med det. Whiston skrev: ”Inga som helst världsliga ambitioner ska få hindra mig.”

År 1710 blev Whiston avsatt från sin professur vid Cambridge. Han vägrade att göra avkall på sin tro och gick därför ”från berömd akademiker till utstött”. Men inte ens då lät han sig skrämmas. Samtidigt som han anklagades för kätteri skrev han faktiskt en serie avhandlingar som han kallade Primitive Christianity Revived (”Den primitiva kristendomen återinförd”). Ordet ”primitive” har här betydelsen ”ursprunglig” och syftar på den kristendom som Jesus första efterföljare utövade. Längre fram bildade Whiston en sammanslutning, ”Society for Promoting Primitive Christianity”, som hade sina möten i hans hem i London.

Trots att Whiston förlorade sin professur och under en tid hade det kärvt ekonomiskt fortsatte han att skriva och hålla föreläsningar i kaffehusen i London. År 1737 gav han ut sin översättning av Josephus verk för att öka kunskapen om den tidiga kristendomens historiska kontext. Den här översättningen är fortfarande i tryck.

På grund av sin modiga men impopulära ståndpunkt är det många i dag som betraktar Whiston som ”en excentrisk person”, säger författaren James E. Force. Men andra beundrar honom som bibelkännare, en som uppriktigt sökte efter religiös sanning och stod upp för det han trodde på.