Det pågår en ständig kamp mellan dig och din fyraåring, och han verkar nästan alltid gå segrande ur striden.

• När du säger åt honom att göra något som han inte vill, ignorerar han dig. *

• När du säger åt honom att inte göra något som han vill, får han ett utbrott.

”Är det här en övergående fas?” tänker du. ”Är det bara att vänta och hoppas att det går över?”

Du kan lära honom att lyda. Men innan vi går in på det ska vi se på en möjlig orsak till hans beteende.

När ditt barn var nyfött var din främsta roll att ta hand om honom. Du lydde minsta lilla vink. Började han gny fanns du genast vid hans sida. Den reaktionen var naturligtvis på sin plats eftersom en bebis behöver sina föräldrars ständiga uppmärksamhet och omvårdnad.

Månader av intensiv ompyssling sätter sina spår. Nu beter sig barnet som om han är herre i huset och som om föräldrarna är hans lydiga betjänter. Runt tvåårsåldern blir han dock medveten om den hårda verkligheten: hans lilla ”diktatur” har störtats. Föräldrarna lyder inte längre honom, de förväntar att han ska lyda dem. Det här är ett tufft uppvaknande! Många barn protesterar med raseriutbrott. Andra testar sina föräldrar genom att vägra lyda.

I det här läget måste föräldrarna ta på sig en ny roll – som en auktoritet som tydligt visar vad som förväntas av barnet. Men vad ska man göra om han ignorerar eller motsätter sig föräldrarnas auktoritet, som i det inledande scenariot?

Ta ledningen. Ditt barn kommer aldrig att acceptera din roll som ledare om han inte ser dig ta ledningen. Så se till att visa din auktoritet på ett balanserat sätt. Under de senaste årtiondena har så kallade experter fått ordet ”auktoritet” att låta hårt. En psykolog kallade till och med föräldraauktoritet för ”oetiskt” och ”omoraliskt”. Men alternativet är släpphänthet, och det kan göra barnen förvirrade och bortskämda och få dem att tro att de kan göra vad de vill. Det kommer inte att göra dem redo för vuxenlivet. (Biblisk princip: Ordspråksboken 29:15)

Våga fostra. Enligt Cambridge International Dictionary of English definieras fostran som ”övning som leder till lydnad eller självkontroll, ofta i form av regler och konsekvenser ifall reglerna bryts”. Självklart ska fostran aldrig vara orimlig eller hänsynslös. Å andra sidan ska den inte vara slapp eller inkonsekvent, vilket gör barn omotiverade att ändra sig. (Biblisk princip: Ordspråksboken 22:6)

Var tydlig. Vissa föräldrar frågar sina barn om de vill lyda. (”Skulle du vilja städa ditt rum?”) De tycker kanske att det visar prov på god ton. Men risken med den taktiken är både att föräldrarna får en undergiven roll och att barnen tycker sig kunna väga för- och nackdelar mot varandra och sedan välja om de vill lyda eller inte. Avsäg dig inte din auktoritet, utan ta ledningen genom tydliga besked. (Biblisk princip: 1 Korinthierna 14:9)

Var bestämd. Om du har sagt nej så håll dig till det, och se till att du och din partner bildar en enad front. Om ni har bestämt att ett beteende ska få vissa konsekvenser, se då till att de genomförs. Veckla inte in dig i förhandlingar eller ändlösa diskussioner om varför du tog ett beslut. Det är mycket bättre för både dig och ditt barn om du låter ditt ”ja betyda ja” och ditt ”nej, nej”. (Jakob 5:12)

Var kärleksfull. Familjen är varken en demokrati eller en diktatur. Det är i stället Guds kärleksfulla anordning för att leda barn in i vuxenlivet. En del i detta är att lära dina barn att lyda och hjälpa dem att känna sig trygga och älskade.