Jag föddes i Ciudad Mante, ett vackert område i delstaten Tamaulipas i Mexiko. Överlag var människorna där vänliga och hjälpsamma. Men tyvärr var området väldigt farligt på grund av alla kriminella gäng.

Jag var näst äldst av fyra bröder. Mina föräldrar döpte mig i den katolska kyrkan, och jag blev så småningom engagerad i kyrkokören. Jag ville verkligen ha Guds godkännande, för jag var livrädd för att hamna i ett brinnande helvete.

När jag var fem år gammal lämnade pappa oss. Det gjorde mig verkligen ledsen, och jag kände mig helt tom inombords. Jag kunde inte fatta hur han kunde överge oss – vi som älskade honom så mycket. Mamma blev tvungen att jobba långa dagar för att försörja mig och mina bröder och var inte hemma så mycket.

Jag utnyttjade det och struntade i skolan och hängde i stället med äldre grabbar. De fick mig att börja svära, röka, stjäla och slåss. Jag var en våldsam tonåring som gillade att ha kontroll över andra. Så jag började med boxning, brottning och kampsport. Jag lärde mig även att använda vapen och var ofta inblandad i skottlossning. Flera gånger slutade det med att jag låg alldeles blodig och nästan livlös på gatan. Det måste ha varit fruktansvärt för mamma att hitta mig i ett sådant skick och behöva ila i väg till sjukhuset med mig.

När jag var 16 kom en gammal barndomsvän, Jorge, på besök. Han berättade att han hade blivit ett Jehovas vittne och hade något viktigt att säga oss. Han förklarade vad han hade lärt sig från Bibeln. Jag hade aldrig läst den, men jag tyckte det var spännande att få veta vad Gud heter och vad som egentligen är hans vilja. Jorge sa att han kunde studera Bibeln med oss, och vi tackade ja.

Det var en enorm lättnad att få veta att läran om ett brinnande helvete inte stämmer med Bibeln. (Psalm 146:4; Predikaren 9:5) När jag förstod det var jag inte längre rädd för Gud. I stället började jag  se honom som en kärleksfull Far som vill sina barns bästa.

Ju mer jag studerade, desto mer insåg jag att jag behövde förändra min personlighet. Jag behövde bli ödmjuk och sluta ta till våld. Något som hjälpte mig var principen i 1 Korinthierna 15:33 som säger att ”dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor”. Jag förstod att jag behövde sluta umgås med dem som hade dåligt inflytande på mig för att kunna göra förändringar. Jag hittade nya vänner bland Jehovas vittnen. De löste inte sina konflikter med våld, utan genom att tillämpa Bibelns principer.

Något annat som gjorde intryck på mig var det Bibeln säger i Romarna 12:17–19: ”Återgälda ingen med ont för ont. ... Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. Hämnas inte, ... det står ju skrivet: ’Min är hämnden; jag skall vedergälla, säger Jehova.’” Jag förstod att Jehova kommer att ta itu med alla orättvisor när hans tid är inne. Och så småningom lyckades jag arbeta bort mitt våldsamma beteende.

Jag kommer aldrig att glömma vad som hände en kväll när jag var på väg hem. Jag mötte ett ungdomsgäng som förut var mina rivaler, och de gav sig på mig. Gängledaren slog mig i ryggen och skrek: ”Försvara dig då!” Då bad jag en kort bön till Jehova om hjälp att kunna behärska mig. Jag ville verkligen slå tillbaka, men i stället stack jag därifrån. Dagen efter mötte jag gängledaren när han var alldeles själv. Jag kokade av ilska och ville hämnas, men återigen bad jag tyst till Jehova om hjälp att kunna kontrollera mina känslor. Jag blev helt chockad när han kom fram och sa: ”Förlåt för det som hände i går. Jag måste erkänna att jag skulle vilja bli som du. Jag vill studera Bibeln.” Jag var så glad över att jag hade lyckats hålla känslorna i styr! Tack vare det började han också studera.

De andra i min familj fortsatte tyvärr inte att studera Bibeln. Men jag hade bestämt mig för att fortsätta och tänkte inte låta något hindra mig. Jag visste att jag behövde hålla mig nära Guds folk. De blev min nya familj och hjälpte mig att läka alla sår. Jag fortsatte att göra framsteg, och 1991 döpte jag mig som ett Jehovas vittne.

Förut var jag en bitter, dominant och våldsam människa. Men Guds ord har förändrat mitt liv fullständigt. Nu berättar jag för andra om Bibelns fridsamma budskap, och de senaste 23 åren har jag haft glädjen att kunna använda en stor del av min tid till det.

Jag har även haft förmånen att få hjälpa till som volontär vid Jehovas vittnens avdelningskontor i Mexiko. Där träffade jag Claudia, en ung kvinna med stark utstrålning, och vi gifte oss 1999. Jag är så tacksam mot Jehova för att jag får ha henne vid min sida.

Vi tillhörde en mexikansk teckenspråksförsamling för att kunna hjälpa döva att lära känna Jehova. Senare blev vi inbjudna att flytta till Belize för att undervisa om Bibeln. Här är levnadsstandarden visserligen lägre, men vi har allt vi behöver för att vara lyckliga. Vi skulle inte vilja byta det mot något annat!

Mamma började studera Bibeln igen och blev så småningom döpt. Min äldre bror och hans familj blev också Jehovas vittnen, och det blev även några av mina gamla kompisar som jag hade predikat för.

Några i min familj lever tyvärr inte längre på grund av att de aldrig ändrade sitt våldsamma beteende. Om jag hade fortsatt som dem skulle jag förmodligen också ha varit död nu. Men vittnena hade tålamod med mig och hjälpte mig att börja leva efter Bibelns normer. Jag är så tacksam mot Jehova för att jag fått lära känna honom och hans folk!