Efterlikna Jesus – predika med frimodighet

”Vi ... tog mod till oss för att förkunna Guds goda nyheter för er.” (1 THESS. 2:2)

1. Varför är de goda nyheterna om Guds kungarike så tilltalande?

DET är verkligen glädjande att få höra goda nyheter! Och de bästa av alla nyheter är de goda nyheterna om Guds kungarike. Dessa goda nyheter försäkrar oss om att det ska bli ett slut på lidande, sjukdom, smärta, sorg och död. De ger oss hopp om evigt liv, uppenbarar Guds avsikter och visar hur vi kan få ett kärleksfullt förhållande till honom. Man tycker att alla borde bli glada över att få höra de nyheter som Jesus förkunnade för människorna. Men tyvärr är det inte så.

2. Förklara Jesu ord: ”Jag har kommit för att vålla söndring.”

² Jesus sade till sina lärjungar: ”Tänk inte att jag har kommit för att sända fred på jorden; jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd. Ty jag har kommit för att vålla söndring och sätta en man mot sin far och en dotter mot sin mor och en ung hustru mot sin svärmor. Ja, en man skall få medlemmar av sitt eget hushåll till fiender.” (Matt. 10:34–36) I stället för att lyssna till de goda nyheterna slår de flesta människor dövörat till. Andra gör sig till fiender till dem som förkunnar dem, även om det är deras egna familjemedlemmar.

3. Vad måste vi ha för att kunna utföra vårt uppdrag att predika?

³ Vi förkunnar samma sanningar som Jesus, och när människor får höra vårt budskap  reagerar de på samma sätt som många gjorde på hans tid. Men det är vad vi måste räkna med. Jesus sade till sina lärjungar: ”En slav är inte större än sin herre. Om de har förföljt mig, skall de förfölja er också.” (Joh. 15:20) I många länder utsätts vi inte för direkt förföljelse, men vi möter förakt och likgiltighet. Vi måste därför ha tro och mod för att kunna hålla ut i arbetet med att predika de goda nyheterna med frimodighet. (Läs 2 Petrus 1:5–8.)

4. Varför behövde Paulus ta mod till sig för att predika?

⁴ Ibland tycker du kanske att det är svårt att ta del i förkunnartjänsten eller att någon sida av den känns skrämmande. I så fall är du inte ensam. Aposteln Paulus var en frimodig och orädd förkunnare som hade mycket god kunskap om sanningen, men också för honom var det ibland en kamp att predika. Till de kristna i Thessalonike skrev Paulus: ”Sedan vi först hade lidit och blivit oförskämt behandlade i Filippi (som ni vet), [tog vi] med hjälp av vår Gud ... mod till oss för att förkunna Guds goda nyheter för er under stor kamp.” (1 Thess. 2:2) Myndigheterna i Filippi hade låtit piska Paulus och hans kamrat Silas med spön, kastat dem i fängelse och gjort fast deras fötter i stocken. (Apg. 16:16–24) Trots detta tog Paulus och Silas mod till sig och fortsatte att predika. Hur kan vi göra likadant? För att få svar på den frågan ska vi undersöka vad det var som gjorde att Guds tjänare på Bibelns tid kunde vara så frimodiga när de förkunnade sanningen om Jehova. Vi ska också se hur vi kan följa deras exempel.

De behövde mod när de blev fientligt bemötta

5. Varför har de som är lojala mot Jehova alltid behövt vara modiga?

⁵ Det främsta exemplet på en som visade stort mod var naturligtvis Jesus Kristus. Men ända sedan början av människans historia har alla som varit lojala mot Jehova behövt vara modiga. Varför det? Efter upproret i Eden förutsade Jehova att det skulle råda fiendskap mellan dem som tjänade Gud och dem som tjänade Satan. (1 Mos. 3:15) Denna fiendskap blev snart uppenbar när Abel, en rättfärdig man, dödades av sin bror. Längre fram blev Enok, en annan trogen man som levde före den stora översvämningen, föremål för fientlighet. Han profeterade att Gud skulle komma med sina heliga myriader för att verkställa dom mot de ogudaktiga. (Jud. v. 14, 15) Det här budskapet var sannerligen inte populärt. Människorna hatade Enok och skulle förmodligen ha dödat honom om inte Jehova hade förkortat hans liv. Enok visade verkligen stort mod! (1 Mos. 5:21–24)

6. Varför behövde Mose vara modig när han talade med farao?

⁶ Tänk också på det mod som Mose visade när han talade med farao. Denne härskare betraktades som en gud, en son till solguden Ra, och inte bara som en representant för gudarna. Det är möjligt att han, likt andra faraoner, tillbad sin egen bild. Faraos ord var lag, och han härskade genom att utfärda befallningar. Han var mäktig, arrogant och hårdnackad och därför inte van vid att andra talade om för honom vad han skulle göra. Det var inför denne man som Mose, en ödmjuk herde, trädde fram upprepade gånger – objuden och ovälkommen. Vad förutsade Mose? Förödande plågor. Och vad begärde han? Att flera miljoner av faraos slavar skulle tillåtas lämna landet! Behövde Mose vara modig? Absolut! (4 Mos. 12:3; Hebr. 11:27)

7, 8. a) Vilka prövningar drabbade Guds trogna tjänare under förkristen tid? b) Vad var det som gjorde att de modigt kunde hålla fast vid och försvara den rena tillbedjan?

⁷ Under de efterföljande århundradena fortsatte profeter och andra trogna tjänare åt Gud att modigt ta ståndpunkt för den rena tillbedjan. Satans värld behandlade dem  inte precis med silkesvantar. Paulus skriver: ”De blev stenade, de blev prövade, de blev söndersågade, de dog genom att de blev mördade med svärd, de gick omkring i fårskinn, i gethudar, medan de led brist, utstod vedermöda och blev misshandlade.” (Hebr. 11:37) Vad hjälpte dessa lojala tjänare åt Gud att stå fasta? Några verser tidigare hade aposteln nämnt vad som gav Abel, Abraham, Sara och andra kraft att härda ut. Han skrev: ”De [fick] inte ... uppfyllelsen av löftena, utan de såg dem [i tro] uppfyllas långt borta och välkomnade [”omfamnade”, noten] dem.” (Hebr. 11:13) Utan tvivel fick även sådana profeter som Elia, Jeremia och andra trogna under förkristen tid, som modigt stod upp för den sanna tillbedjan, hjälp att uthärda genom att de litade på Jehovas löften. (Tit. 1:2)

⁸ Dessa förkristna trogna tjänare såg fram emot en ljus och tilltalande framtid. När de uppväcks kommer de till sist att uppnå fullkomlighet och ”göras fria från slaveriet under förgängelsen” genom den prästerliga tjänst som Kristus Jesus och hans 144 000 underpräster ska utföra. (Rom. 8:21) Jeremia och andra frimodiga tjänare åt Gud i forna tider hämtade mod av den försäkran som Jehova gav i sitt löfte till Jeremia: ”De skall strida mot dig, men de skall inte få övertaget över dig, ty ’jag är med dig’, lyder Jehovas uttalande, ’för att befria dig’.” (Jer. 1:19) När vi i vår tid tänker på Guds löften för framtiden och på hans försäkran om att ge oss andligt skydd blir vi på liknande sätt styrkta. (Ords. 2:7; läs 2 Korinthierna 4:17, 18.)

Kärlek motiverade Jesus att predika med frimodighet

9, 10. Hur var Jesus frimodig när han konfronterades med a) de religiösa ledarna, b) en grupp soldater, c) översteprästen, d) Pilatus?

⁹ Vårt föredöme, Jesus, visade på många olika sätt att han var frimodig. Trots att han var hatad av dem som hade makt och inflytande, vattnade han till exempel inte ur det budskap som Gud ville att människor skulle få höra. Han var inte rädd för att avslöja de mäktiga religiösa ledarnas egenrättfärdighet och deras falska läror. Dessa män var domfällda, och det talade Jesus om för dem i klara och tydliga ordalag. Vid ett tillfälle sade han: ”Ve er, skriftlärda och fariséer, hycklare, därför att ni liknar vitkalkade gravar, som visserligen ser vackra ut utanpå men inuti är fulla av de dödas ben och av allt slags orenlighet. Så är det också med er: Utanpå ser ni visserligen rättfärdiga ut för människorna, men inuti är ni fulla av hyckleri och laglöshet.” (Matt. 23:27, 28)

¹⁰ När Jesus konfronterades med en grupp soldater i Getsemane trädgård gav han sig modigt till känna för dem. (Joh. 18:3–8) Senare fördes han inför Sanhedrin och förhördes av översteprästen. Trots att han visste att översteprästen sökte efter en anledning att döda honom, bekräftade han modigt att han var Messias och Guds Son. Han tillade att de skulle få se honom ”sitta på kraftens högra sida och komma med himlens moln”. (Mark. 14:53, 57–65) Strax därefter stod han bunden inför Pilatus, som kunde ha frigett  honom. Men Jesus förblev tyst och svarade inte på de anklagelser som riktades mot honom. (Mark. 15:1–5) Allt detta krävde stort mod.

11. Vilket samband finns det mellan frimodighet och kärlek?

¹¹ Jesus sade däremot följande till Pilatus: ”För detta har jag fötts, och för detta har jag kommit hit till världen: att jag skall vittna för sanningen.” (Joh. 18:37) Jehova hade gett Jesus i uppdrag att predika de goda nyheterna, och Jesus gjorde det med glädje därför att han älskade sin himmelske Fader. (Luk. 4:18, 19) Jesus älskade också människor. Han visste att de hade det svårt. På liknande sätt vittnar vi frimodigt och utan att frukta därför att vi älskar Gud och vår nästa. (Matt. 22:36–40)

Helig ande ger oss kraft att predika med frimodighet

12. Vad fick de första lärjungarna att glädja sig?

¹² Under veckorna efter Jesu död kunde lärjungarna glädja sig över att Jehova fogade till nya lärjungar. Ja, på en enda dag döptes omkring 3 000 judar och proselyter från många olika länder som hade kommit till Jerusalem för att fira pingsten! Det här måste ha blivit det allmänna samtalsämnet bland judarna i Jerusalem. I Bibeln sägs det: ”Fruktan grep varje själ, och många under och tecken skedde genom apostlarna.” (Apg. 2:41, 43)

13. Varför bad bröderna om frimodighet, och vad blev följden?

¹³ De religiösa ledarna blev ursinniga. De lät gripa Petrus och Johannes, satte dem i häkte över natten och befallde dem att inte tala om Jesus. När de båda apostlarna hade frigetts rapporterade de för bröderna vad som hade hänt, och alla vände sig till Gud i bön med anledning av det motstånd de fått möta och sade vädjande: ”Jehova, ... förunna dina slavar att fortsätta med att tala ditt ord med all frimodighet.” Vad blev följden? ”Allesammans uppfylldes de av den heliga anden och talade Guds ord med frimodighet.” (Apg. 4:24–31)

14. Hur får vi hjälp av den heliga anden i vårt predikoarbete?

¹⁴ Lägg märke till att det var Jehovas mäktiga heliga ande som hjälpte lärjungarna att tala Guds ord med frimodighet. Modet att predika om sanningen för andra, till och med för dem som motarbetar vårt budskap, är inte något som kommer från oss själva. Jehova både kan och kommer att ge oss av sin heliga ande om vi ber honom om det. Med Jehovas hjälp kan också vi visa det mod som behövs för att avgå med seger, oavsett vilket motstånd vi får möta. (Läs Psalm 138:3.)

De kristna i vår tid predikar med frimodighet

15. Hur delar sanningen upp människor i olika läger?

¹⁵ I våra dagar fortsätter sanningen att dela upp människor i olika läger, alldeles som den gjorde i forna tider. En del lyssnar till budskapet, medan andra varken förstår sig på eller respekterar vår form av tillbedjan. Somliga kritiserar, förlöjligar eller till och med hatar oss, precis som Jesus förutsade. (Matt. 10:22) Ibland sprider massmedierna felaktiga upplysningar och illvillig propaganda om oss. (Ps. 109:1–3) Men Jehovas folk förkunnar ändå frimodigt de goda nyheterna över hela jorden.

16. Vilken erfarenhet visar att frimodighet kan få dem vi predikar för att ändra inställning?

¹⁶ Vår frimodighet kan få människor att ändra inställning till budskapet om Guds kungarike. En syster i Kirgizistan säger: ”När jag var ute och predikade sade en man som jag träffade: ’Jag tror på Gud, men inte på de kristnas Gud. Om du visar dig här igen, kommer jag att bussa hunden på dig!’ Bakom honom fanns en stor fastkedjad bulldogg. Men när vi hade kampanjen med Nyheter om Guds rike nummer 37, ’Slutet för  falsk religion är nära!’, bestämde jag mig för att gå tillbaka till samma hus i hopp om att få träffa någon annan i mannens familj. Men det var han som öppnade igen. Jag bad en kort bön till Jehova och sade: ’Hej! Jag kommer ihåg vårt samtal för tre dagar sedan, och jag kommer också ihåg din hund. Men jag ville inte hoppa över ditt hus, för jag tror på den ende sanne Guden, precis som du. Gud kommer snart att gå till rätta med de religioner som vanärar honom. Du kan få veta mer om det genom att läsa det här vikbladet.’ Till min stora förvåning tog han emot det. Jag fortsatte till ett annat hus. Efter ett par minuter kom mannen springande med vikbladet i handen. ’Jag har läst det’, sade han. ’Vad ska jag göra för att inte råka ut för Guds vrede?’” Ett studium sattes i gång med honom, och han började komma till mötena.

17. Hur stärkte en systers frimodighet en kvinna som hon studerade Bibeln med så att hon kom över sin människofruktan?

¹⁷ Vår frimodighet kan också sporra andra att vara modiga. I Ryssland erbjöd en syster som åkte buss en tidskrift till en medpassagerare. Då flög en man upp från sin plats, slet tidskriften ur systerns hand, knycklade ihop den och kastade den på golvet. Han svor högt åt henne, krävde att få hennes adress och varnade henne för att predika i byn. Systern bad till Jehova om hjälp och tänkte på Jesu ord: ”Låt er inte skrämmas av dem som dödar kroppen.” (Matt. 10:28) Hon reste sig lugnt och sade till mannen: ”Jag tänker inte ge dig min adress, och jag kommer att fortsätta att predika i byn.” Sedan gick hon av bussen. Vad systern inte visste var att en kvinna som hon studerade Bibeln med råkade vara på samma buss. Den här kvinnan hade inte gått på några möten på grund av människofruktan. Men när hon såg hur frimodig systern var bestämde hon sig för att börja gå på mötena.

18. Vad kommer att hjälpa dig att precis som Jesus predika med frimodighet?

¹⁸ I den här gudfrånvända världen krävs det mod att förkunna som Jesus gjorde. Vad kommer att hjälpa dig att göra det? Tänk på den underbara framtid som Gud utlovat. Bevara din kärlek till Gud och din nästa stark. Be till Jehova om att få mod. Tänk på att du aldrig är ensam, för Jesus är med dig. (Matt. 28:20) Helig ande kommer att ge dig kraft. Och Jehova kommer att välsigna och stödja dig. Låt oss därför vara vid gott mod och säga: ”Jehova är min hjälpare; jag skall inte vara rädd. Vad kan en människa göra mig?” (Hebr. 13:6)

Hur skulle du svara?

• Varför behöver Guds tjänare vara frimodiga?

• Vad lär vi oss om frimodighet av

trogna tjänare som levde under förkristen tid?

Jesus Kristus?

de första kristna?

medkristna i vår tid?

[Frågor]

[Bild på sidan 21]

Jesus avslöjade modigt de religiösa ledarna.

[Bild på sidan 23]

Jehova ger oss mod att predika.