Går det att bygga upp tro på en Skapare?

”TANKEN på att det skulle finnas en Skapare, någon som hade makt att förhindra mänskligt lidande men inte använde den makten, gjorde mig arg!” Så sade en före detta ateist som förlorat medlemmar av sin familj i Förintelsen. Han var knappast ensam om att känna det så.

Många som upplevt fruktansvärda grymheter har svårt att tro på Gud eller söker tröst i tanken att Gud inte finns. Vilka är de främsta orsakerna till att en del inte tror? Skulle mänskligheten ha det bättre utan Gud eller religion, som en del menar? Är det möjligt för en ateist att bygga upp tro på en kärleksfull Skapare?

Religionens misslyckande

Ironiskt nog är religionen en av de främsta orsakerna till ateism. Historikern Alister McGrath förklarar: ”Det är framför allt en känsla av motvilja mot den organiserade religionens övergrepp och misslyckanden som driver människor till ateism.” Religion anses ofta ligga bakom krig och våld. Ateisten och filosofen Michel Onfray undrar hur det är möjligt att en och samma religiösa bok kan inspirera två så olika typer av människor, en som ”eftersträvar fromhet” och en som ”begår omänskligt grymma handlingar” – terrorism.

Många har bittra minnen från sina kontakter med religion. När Bertil från Sverige som ung gjorde värnplikten fick han höra fältprästen rättfärdiga krig. Prästen hänvisade till Jesu ord att de som tog till svärd skulle gå under genom svärd. Han sade att det måste finnas någon som svingar det där andra svärdet, och därför måste soldaten vara en Guds tjänare! (Matteus 26:52) *

Bernadette, vars far dödades i Frankrike under andra världskriget, kommer ihåg hur upprörd hon blev över det prästen sade vid begravningen av hennes kusin som var tre år: ”Gud ville att det här barnet skulle bli en ängel.” Bernadette födde längre fram ett handikappat barn, och inte heller den gången gav kyrkan henne någon tröst.

Ciarán, som växte upp omgiven av våldet i Nordirland, kände avsky för läran om ett brinnande helvete. Han brukade säga att han hatade vilken Gud det vara må som var ansvarig för sådan ondska. Och han sade utmanande att Gud skulle straffa honom, om han nu fanns. Ciarán är inte ensam om att känna avsky för sådana frånstötande läror. Kyrkans läror kan faktiskt ha berett vägen för evolutionsteorin. Enligt Alister McGrath var det Darwins ”inre motvilja” mot helvetesläran – inte hans tro på evolutionen – som fick honom att börja tvivla på Guds existens. McGrath nämner också Darwins ”djupa sorg över sin dotters död”.

För somliga är religionsutövning synonymt med oförnuft och fanatism. Irina fick nog av tomma predikningar och monotona böner. Hon berättar: ”Det verkade som om religiösa människor inte tänkte.” Louis, som tyckte att de barbariska handlingar som religiösa fanatiker begick var frånstötande, reagerade ännu starkare. Han säger: ”Sedan religionen i åratal hade visat mig sin tråkiga sida visade den nu upp sin fula sida. Jag började aggressivt motarbeta allt vad religion hette.”

 Har man det bättre utan Gud?

Det är alltså inte så konstigt att många betraktar religion som ett hinder för mänskliga framsteg och fred. Somliga har till och med frågat sig om inte mänskligheten skulle ha det bättre utan Gud och religion. Men skulle inte ett sådant allmänt avståndstagande från religiöst tänkande också medföra problem?

Filosofen Voltaire, som levde på 1700-talet, protesterade skarpt mot den korrumperade kyrkans övergrepp på hans tid. Men han ansåg att existensen av en högre makt var fundamental för vår moraliska känsla. Senare deklarerade den tyske filosofen Friedrich Nietzsche att Gud är död, men han fruktade för det moraliska vakuum och den skada som ett ateistiskt tänkande skulle kunna föra med sig. Var sådana farhågor befogade?

Författaren Keith Ward konstaterar att barbariet inte minskade i omfattning sedan mänskligheten trätt in i den moderna eran, utan i stället ”nådde det en omfattning som man aldrig tidigare kunnat föreställa sig”. Experiment med ateism har inte heller befriat människorna från den mänskliga naturens fel och brister, till exempel korruption och intolerans. Dessa fakta har fått många tänkande människor, även ateister, att erkänna det moraliska värdet av att tro på Gud.

Keith Ward framhåller den välgörande inverkan tron på Gud har: ”Tron [tillfogar] ett tvingande moraliskt krav, ett ansvar att ha omsorg om den värld som Gud har skapat.” Flera studier som gjorts på senare tid pekar på en större osjälviskhet bland religiösa. Osjälviskheten bidrar i sin tur till att man känner viss tillfredsställelse. Sådana iakttagelser understryker värdet av den princip som Jesus framhöll: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35)

En socialarbetare som tidigare var ateist blev imponerad över Bibelns förmåga att påverka människors liv. Han sade: ”Efter att under många år och utan större framgång ha försökt hjälpa människor att ändra ett beteende som var skadligt både för dem själva och för andra blev jag förundrad över att se vilka dramatiska förändringar till det bättre människor kunde göra. Och jag märkte att förändringarna höll i sig.”

Men en del ateister menar ändå att tron på Gud har bidragit till många fler massakrer och konflikter än till goda och osjälviska handlingar. De medger kanske att tron är bra för somliga, men själva är de fortfarande mycket skeptiska. Varför det?

Fler orsaker till tvivel

Många har fått lära sig att evolutionen är ett bevisat faktum. Anila, som fick sin utbildning i det ateistiska Albanien, berättar: ”I skolan fick vi lära oss att det var naivt och bakåtsträvande att tro på Gud. Jag fick hela tiden lära mig underbara saker om växter och organiskt liv, men jag tillskrev evolutionen äran för allt. Vi ville ju ge intryck av att vi hängde med i det vetenskapliga tänkandet.” Hon medger i dag att man ”inte fick ifrågasätta de bevis som gavs”.

 Bitterhet kan utgöra ett hinder för några. Jehovas vittnen möter ofta den inställningen när de går från dörr till dörr och talar om det hopp som Bibeln ger. Bertil, som nämndes tidigare, fick besök av ett ungt vittne. Han minns att han tänkte: ”Stackars fanatiker! Du har kommit till fel ställe!” Han berättar: ”Jag släppte in honom och började ösa min ’galla’ över religionen, Bibeln och Gud.”

Gus från Skottland var upprörd över alla orättvisor. Till en början var han mycket diskussionslysten och provocerande när han samtalade med Jehovas vittnen. Han ställde ungefär samma frågor som den hebreiske profeten Habackuk ställde till Gud: ”Varför låter du mig se ondskan, och varför fortsätter du att betrakta detta elände?” (Habackuk 1:3)

Guds skenbara likgiltighet för ondskan har bekymrat människor länge. (Psalm 73:2, 3) Den franska författaren Simone de Beauvoir sade en gång: ”Jag hade lättare att tänka mig en värld utan en skapare än en skapare behäftad med alla de motsägelser som finns i världen.”

Många religioner kan inte förklara sådana motsägelser, men betyder det att det inte finns någon förklaring? Gus sade att han till slut fick ”en tillfredsställande förklaring till varför en allsmäktig Skapare behöver tillåta mänskligt lidande en tid”. Det, sade han, ”var ett viktigt steg för mig”. *

En del som säger att de är ateister kan faktiskt ha sina tvivel när det gäller evolutionen. De kanske känner att de har ett andligt behov och kanske rentav ber till Gud. Vi ska se vad som fick några ateister och agnostiker att tänka djupare på det här ämnet och så småningom utveckla ett nära förhållande till Skaparen.

Hur byggde de upp tro på en Skapare?

Den unge man som besökte Bertil vädjade till hans sunda förnuft och visade honom att det är en enorm skillnad mellan sann kristendom och den religion som utövas av  dem som bara är kristna till namnet. Bertil förklarar vad som gjorde intryck på honom, utöver argumenten för att det finns en Skapare: ”Jag beundrade att han hade tålamod med min envishet. ... Han var hela tiden så lugn, och han hade alltid med sig någon litteratur till mig och var väl förberedd.” *

Svetlana, som påverkats av evolutionsteorin och kommunismen, var övertygad om att bara de starkaste överlever. Men hon var samtidigt bekymrad över den här hårda synen på livet. Det hon lärde sig när hon studerade medicin bidrog till hennes förvirring: ”Under lektioner om ateism fick vi lära oss att de starkaste överlever. Men när vi läste medicin fick vi lära oss att vi skulle hjälpa de svaga.” Hon undrade också varför människan, som antogs vara en evolutionär förbättring i jämförelse med aporna, led av känslomässiga problem som inte drabbade apor. Förklaringen till de här motsägelserna kom från ett oväntat håll: ”Min mormor förklarade med hjälp av Bibeln att det är vår ofullkomlighet som orsakar negativa känslor.” Svetlana tyckte också att det var intressant att få höra Bibelns svar på sådana frågor som varför goda människor får lida.

Leif, som har skandinaviskt ursprung, trodde fullt och fast på evolutionen och ansåg att Bibeln var en sagobok. Men en dag ifrågasatte en vän hans uppfattning och sade: ”Är du medveten om att du bara upprepar vad andra har sagt utan att veta ett dugg om Bibeln?” De orden fick Leif att tänka efter. Han säger: ”Jag insåg att jag aldrig hade ifrågasatt evolutionen, utan hade slukat allt. ... Jag tror att något som kan hjälpa en ateist att börja fundera är att få kunskap om Bibelns profetior och deras uppfyllelse.” (Jesaja 42:5, 9)

Ciarán, som nämndes tidigare, hade varit politiskt engagerad i flera år och kände sig besviken. När han funderade över livet kom han fram till att den ende som skulle kunna lösa de problem som jorden står inför och visa honom vägen ut ur hans eget elände skulle vara en mäktig och kärleksfull Gud. Om jag ändå kunde finna en sådan Gud, suckade han inom sig. Djupt bedrövad bad han till Gud: ”Om du finns där och hör mig, visa mig då det, och visa mig en väg ut ur mitt elände och allt det som plågar människor.” Några dagar senare knackade ett Jehovas vittne på hans dörr. Vittnet förklarade vad Bibeln säger om det onda inflytande som jordiska regeringar står under. (Efesierna 6:12) Det här bekräftade Ciaráns egna iakttagelser och väckte hans nyfikenhet. Sedan han fått mer kunskap i Bibeln började hans tro på en kärleksfull Skapare växa sig stark.

Människans Skapare och du

Religiöst hyckleri, den utbredda ondskan och sådana ateistiska läror som evolutionsteorin har fått många att tvivla på eller rentav förneka att det finns en Skapare. Men Bibeln kan ge dig tillfredsställande svar på dina frågor, om du låter den göra det. Den uppenbarar också Guds tankar, ”tankar om frid, och inte om olycka, för att ge ... [dig] en framtid och ett hopp”. (Jeremia 29:11) För Bernadette, som fick ett handikappat barn och som tvivlade på att det finns en Skapare, blev det hoppet som en lindrande salva på de sår hon fått.

Bibelns förklaring till varför Gud tillåter lidandet har tilltalat hjärtat och sinnet hos många som varit ateister. Ta dig tid att ta reda på vad Bibeln säger om sådana viktiga frågor. Då kan du också bli övertygad om att det finns en Gud som ”egentligen inte är långt borta från någon enda av oss”. (Apostlagärningarna 17:27)

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 13]

Frågor som evolutionsteorin inte besvarar

• Hur kan liv uppstå från något som är livlöst? (PSALM 36:9)

• Varför fortplantar sig djur och växter endast efter sina arter? (1 MOSEBOKEN 1:11, 21, 24–28)

• Om människan härstammar från de underlägsna aporna, varför har då inte en enda överlägsen apmänniska överlevt? (PSALM 8:5, 6)

• Kan teorin om att de starkaste överlever förklara människors osjälviskhet? (ROMARNA 2:14, 15)

• Har mänskligheten något verkligt hopp för framtiden? (PSALM 37:29)

[Bilder på sidorna 12, 13]

Hur kunde en kärleksfull Gud skapa en värld där barn lider?

Religiöst hyckleri har vänt många bort från Gud.