Visste du?

Vilka rättigheter och skyldigheter hade den förstfödde sonen?

▪ Så långt tillbaka som på patriarkernas tid hade de förstfödda sönerna bland Guds tjänare speciella rättigheter och skyldigheter. När fadern i ett hushåll dog övertog hans äldste son ansvaret som familjens överhuvud. Han skulle ta hand om familjen och vara den som bestämde över dem som ingick i hushållet. Det var också den förstfödde som representerade familjen inför Gud. Alla söner fick ett arv, men den förstfödde fick en större andel. Jämfört med hur mycket de andra sönerna kunde få fick den förstfödde en dubbel andel.

På patriarkernas tid kunde den äldste sonen förverka sin förstfödslorätt. Esau var ett exempel. Han sålde sin förstfödslorätt till sin yngre bror. (1 Moseboken 25:30–34) Jakob överförde förstfödslorätten från sin förstfödde son, Ruben, till Josef. Ruben förlorade den på grund av att han hade begått otukt. (1 Krönikeboken 5:1) När israeliterna levde under Moses lag kunde en man som hade mer än en hustru inte ta förstfödslorätten från en hustrus förstfödde son och ge den till en annan hustrus förstfödde bara för att han älskade henne mer. Fadern skulle respektera den rätt som hans förstfödde son hade. (5 Moseboken 21:15–17)

Varför bar de skriftlärda och fariséerna skriftställeskapslar?

▪ Jesus kritiserade sina religiösa motståndare, de skriftlärda och fariséerna, och sade: ”Kapslarna som innehåller skriftcitat och som de bär till skydd gör de nämligen breda.” (Matteus 23:2, 5) Anhängarna av de här religiösa grupperna band små, svarta, kvadratiska eller rektangulära läderkapslar på pannan. De band dem också på insidan av överarmen, nära hjärtat. Inuti kapslarna hade de avsnitt ur Skriften. Sedvänjan att bära skriftställeskapslar, så kallade fylakterier, hade sitt ursprung i en bokstavlig tolkning av Guds föreskrifter till israeliterna som sade: ”Dessa ord som jag ger dig befallning om i dag skall vara i ditt hjärta. ... Du skall binda dem som ett tecken på din hand” och ”som ett pannband på din panna”. (5 Moseboken 6:6–8) Man vet inte riktigt när den här sedvänjan infördes, men enligt de flesta forskare härrör den från 200- eller 100-talet f.v.t.

Jesus kritiserade den här sedvänjan av två orsaker. För det första gjorde de skriftlärda och fariséerna sina fylakterier stora för att imponera på andra och visa hur fromma de var. För det andra ansåg de felaktigt att deras kapslar var amuletter som skulle skydda dem. När det grekiska ordet, fylakterion, används i icke-biblisk litteratur återges det med ”förpost”, ”befästningsverk” eller ”skyddsanordning”.