Jesus var en andevarelse och levde i himlen innan han föddes i Betlehem. Han var det första Gud skapade och den ende som har skapats direkt av Gud. Därför brukar han kallas för Guds enfödde Son. När han var i himlen fick han ofta tala som Guds representant. Det är därför han kallas Ordet. Han fungerade också som Guds medhjälpare och deltog när allt annat skapades. (Johannes 1:2, 3, 14) Jesus levde i himlen tillsammans med Gud under omätliga tider innan människan skapades. (Läs Mika 5:2; Johannes 17:5.)

Jehova Gud överförde Jesu liv från himlen till Marias livmoder med hjälp av sin heliga ande. Maria blev alltså gravid med Jesus utan att någon man var inblandad. En grupp änglar förkunnade Jesu födelse för några herdar som bodde utomhus för att kunna vakta sin hjord under natten. (Lukas 2:8–12) Jesus föddes alltså inte mitt i vintern, utan troligen tidigt i oktober, när det fortfarande var varmt ute. Senare tog Maria och hennes man Josef med sig Jesus hem till Nasaret, och där växte han upp. Josef uppfostrade Jesus som sin adoptivson. (Läs Matteus 1:18–23.)

När Jesus var omkring 30 år blev han döpt, och Gud tillkännagav offentligt att Jesus var hans Son. Sedan började Jesus utföra det arbete Gud hade sänt ut honom till. (Läs Matteus 3:16, 17.)

Jesus kom hit till jorden för att undervisa människor om sanningen. Han förkunnade om Guds rike, dvs. Guds styre i himlen som ska skapa fred över hela jorden. Han visade att människor har möjligheten att få leva för evigt. (Johannes 4:14; 18:36, 37) Dessutom gav han många råd om hur man får ett lyckligt liv. (Matteus 5:3; 6:19–21) Han undervisade också genom sitt eget exempel. Han visade bland annat hur man kan göra Guds vilja även under svåra omständigheter. När han behandlades illa gav han inte igen. (Läs 1 Petrus 2:21–24.)

Jesus lärde sina efterföljare att visa självuppoffrande kärlek. Han hade haft många privilegier när han levde i himlen tillsammans med sin far, men ändå lydde han ödmjukt honom och kom till jorden för att leva bland människor. Ingen skulle kunna vara en bättre förebild än Jesus när det gäller att visa kärlek. (Läs Johannes 15:12, 13; Filipperna 2:5–8.)

Gud sände också Jesus till jorden för att dö för våra synder. (Johannes 3:16) Vi är alla syndare eftersom vi föds ofullkomliga och har en benägenhet att göra fel. Det är därför vi blir sjuka och dör. Den första människan, Adam, var däremot fullkomlig. Han skapades inte syndfull och skulle aldrig ha behövt bli sjuk eller dö. Men han förlorade sin fullkomlighet när han bröt mot Guds befallning. Vi har ärvt synden från Adam och även syndens ”lön” – döden. (Läs Romarna 5:12; 6:23.)

Jesus var en fullkomlig människa och dog inte för sina egna synder. Han dog för våra synder. Hans död gör det möjligt för oss att bli välsignade av Gud och få evigt liv. (Läs 1 Petrus 3:18.)