FÖR några år sedan ställdes två män inför rätta i ett västerländskt land för mord. De dömdes på felaktiga grunder till döden. När misstaget väl upptäcktes lyckades man få den ene mannen frikänd. Men inte ens de skickligaste advokaterna kunde göra något för den andre – han hade redan blivit avrättad.

Liknande situationer kan uppstå även i de bästa rättssystem, och det är därför Bibeln ger uppmaningen: ”Rättvisa – rättvisa skall du jaga efter.” (5 Moseboken 16:20) Om de som dömer följer den principen blir det till nytta för medborgarna. Guds lag såg till att det forntida Israel fick ett rättvist och opartiskt rättssystem. Vi ska se lite närmare på lagen för att se om ”alla hans [Guds] vägar är rättvisans vägar”. (5 Moseboken 32:4)

Det blir till allas bästa när de som dömer är kompetenta, rättvisa och omutbara. Guds lag till Israel betonade vikten av att domarna hade sådana egenskaper. Tidigt under vandringen i vildmarken uppmanades Mose att leta efter män ”som fruktar Gud, pålitliga män, som hatar orätt vinning” för att utse dem till domare. (2 Moseboken 18:21, 22) Fyrtio år senare upprepade han behovet av att ha domare som var ”kloka, förnuftiga och erfarna”. (5 Moseboken 1:13–17, Bibel 2000)

Flera hundra år senare uppmanade den judeiske kungen Jehosafat * domarna: ”Ge akt på vad ni gör, ty det är inte för en människa ni dömer, utan för Jehova; och han är med er i det som rör domen. Och må nu skräck för Jehova vara över er. Ge noga akt på vad ni gör, ty hos Jehova, vår Gud, finns ingen orättfärdighet, han är inte partisk och tar inte mutor.” (2 Krönikeboken 19:6, 7) Kungen påminde dem alltså om att Gud skulle hålla dem ansvariga om de lät sina beslut påverkas av fördomar och girighet.

När Israels domare levde upp till de här höga normerna kunde invånarna känna sig trygga och säkra. I Guds lag fanns också principer som hjälpte domarna att komma fram till rättvisa beslut, även i mycket svåra fall. Vilka var några av de principerna?

Även om de som utvaldes till domare var kloka och erfarna män behövde de inte förlita sig på sina egna förmågor. Jehova gav dem principer och vägledning för att de skulle kunna fatta rätta beslut. Här följer några anvisningar som domarna i Israel fick.

Undersök saken grundligt. Genom Mose sa Gud till de israelitiska domarna: ”När ni håller förhör i en rättssak mellan era bröder, skall ni döma med rättfärdighet.” (5 Moseboken 1:16) En domare behöver ha alla fakta för att komma fram till ett  korrekt beslut. Därför uppmanade Gud domarna i Israel: ”Du [skall] undersöka saken, höra efter och grundligt utforska den”. Domarna skulle försäkra sig om att en anklagelse var befogad innan de gick vidare. (5 Moseboken 13:14; 17:4)

Förhör vittnen. Vittnesmålen var avgörande för utredningen. Lagen föreskrev: ”Ett enda vittne får inte träda upp mot en man för någon missgärning eller synd ... På två vittnens ord eller på tre vittnens ord skall saken fastställas.” (5 Moseboken 19:15) Det fanns också en uppmaning i lagen till den som vittnade: ”Du skall inte sprida falska rykten. Gör inte gemensam sak med den skyldige genom att vittna falskt.” (2 Moseboken 23:1, Bibel 2000)

Se till att sanningen kommer fram. Straffet för att vittna falskt inskärpte allvaret hos alla berörda: ”Domarna skall noga undersöka saken, och om vittnet är en lögnare som har vittnat falskt mot sin broder, skall ni göra detsamma med honom som han hade tänkt ut mot sin broder. Du skall utrota det onda ur folket.” (5 Moseboken 19:18, 19, Bibel 2000) Så om någon vittnade falskt för att komma över ett arv, skulle han få böta det som motsvarade arvet. Om han ljög för att få en oskyldig man dödad fick han plikta med sitt eget liv. Det här var en stark motivation att hålla sig till sanningen.

Döm objektivt. När domarna hade tagit del av alla tillgängliga fakta överlade de med varandra för att komma fram till ett beslut. I det här skedet fanns det en anvisning i Guds lag som var särskilt viktig: ”Du skall inte behandla den ringe partiskt, och du skall inte favorisera en framstående person. Med rättvisa skall du döma din landsman.” (3 Moseboken 19:15) Domarna  skulle alltid göra en objektiv bedömning och inte påverkas av yttre omständigheter eller de inblandades samhällsposition.

De här enkla principerna som fastställdes för flera tusen år sedan i Guds lag till Israel kan fortfarande vara användbara i rättssalar. Om man följer dem kan rättsskandaler och justitiemord undvikas.

Mose frågade israeliterna: ”Vilken stor nation har förordningar och rättsliga beslut så rättfärdiga som hela denna lag som jag förelägger er i dag?” (5 Moseboken 4:8) Och det var verkligen sant, ingen annan nation hade en lika bra situation som de. Under kung Salomos tidiga regering ansträngde han sig för att följa Jehovas lag, vilket ledde till att folket ”bodde i trygghet” och kunde njuta av fred och välstånd. ”De åt och drack och gladde sig.” (1 Kungaboken 4:20, 25)

Tragiskt nog valde israeliterna senare att vända Gud ryggen. Genom profeten Jeremia sa Gud: ”Se! Jehovas ord har de förkastat – så vilken vishet har de?” (Jeremia 8:9) Det ledde till att Jerusalem blev full av ”avskyvärdheter” och kallades ”staden som bär på blodskuld”. Till slut förstördes staden och låg öde under 70 år. (Hesekiel 22:2; Jeremia 25:11)

Profeten Jesaja levde under en problemfylld tid av Israels historia. När han tänkte tillbaka kände han sig manad att uttrycka en grundläggande sanning om Jehova och hans lag: ”När dina domar når jorden, lär sig det fruktbara landets invånare rättfärdighet.” (Jesaja 26:9)

Men Jesaja hade också förmånen att få profetera om den framtida messianske kungen i Guds rike, Jesus Kristus: ”Han dömer inte blott efter det som hans ögon ser eller tillrättavisar blott efter det som hans öron hör, utan med rättfärdighet dömer han de ringa, och med rättrådighet ger han tillrättavisning till förmån för de ödmjuka på jorden.” (Jesaja 11:3, 4) Vilken fantastisk framtidsutsikt de har som kommer att få leva under den här kungens styre! (Matteus 6:10)