Klockan fem på morgonen väcktes broder Femi Durodola och hans fru, Jana, av att telefonen ringde. Det var en äldstebroder i församlingen. Jana berättar: ”Han sa till oss: ’Oroa er inte, gör er bara i ordning. Den ryska armén är på väg mot Kiev!’ När jag hörde det kände jag hur hela kroppen stelnade till.”

Det nygifta paret klädde på sig, gjorde i ordning den sista koppen kaffe de skulle dricka hemma och läste dagens text, som den dagen löd: ”Ni ska få styrka om ni håller er lugna och visar förtröstan.” (Jesaja 30:15) Femi bad innerligt till Jehova. Femi, som kommer från Nigeria, och Jana, som är född i Ukraina, tog sina nödväskor och lämnade allt annat och påbörjade sin flykt mot Nederländerna.

Många bröder och systrar som bestämt sig för att fly från Ukraina efter den ryska invasionen den 24 februari 2022 kan känna igen sig i det Femi och Jana var med om. Det finns omkring 130 000 Jehovas vittnen i Ukraina. Hittills har över 36 000 vittnen flytt från sina hem, och över 16 000 av dem har flytt till andra länder. Många lämnar sin bostad, sitt jobb och sin församling. Under kriget tillåts inte ukrainska män mellan 18 och 60 år lämna landet, men män som har medborgarskap i andra länder får göra det.

De som flyr tar bara med sig det allra nödvändigaste, och med tåg eller buss påbörjar de den påfrestande resan mot säkerhet, många gånger utan att veta vad deras slutdestination är. Deras starka tro på Jehova ger dem kraft och mod att lämna krigshärjade städer utan att veta om de någonsin kommer att återvända.

”Vi lämnade allt. Vi tog bara med oss några få saker”, säger Jana. ”Den här situationen har verkligen påmint oss om att det enda som betyder något är ens förhållande till Jehova.”

I sin bostad i Kiev kunde syster Lilija Antonjuk höra det dånande ljudet av flyglarmet och explosioner utanför. Gatorna var fulla av utbrända bilar och bråte från byggnader och broar.

Lilija och hennes 17-åriga dotter, Oleksandra, bestämde sig för att fly. I flera dagar reste de med ett fullpackat tåg mot Polen. De hade väldigt lite att äta och var tvungna att stå upp flera timmar i sträck. Men deras oro släppte när de anlände till Przemyśl i Polen.

”Så fort vi såg bröderna och systrarna med JW.ORG-skyltar visste vi att allting skulle bli bra”, berättar Lilija. Vittnena tog dem till en Rikets sal, där de kunde värma sig, äta och vila lite innan de fick logi i en privat bostad.

”Vi kände hur Jehova tog hand om oss, och vår tro stärktes verkligen”, säger Lilija, som sedan dess har rest vidare till Tyskland. ”Jag är så tacksam mot Jehova, som visat oss sådan kärlek, och mot bröderna och systrarna som är villiga att ställa upp i svåra tider.”

Syster Anastasija Kovaljova berättar att de invaderande styrkorna attackerade staden Zaporizjzja från luften. Från sin lägenhet såg hon det starka ljusskenet från granatkastare och hörde explosioner. De konstanta bombningarna var traumatiska för Anastasijas syskonbarn, som är sju respektive tre år, så familjen bestämde sig för att fly. ”Eftersom vi inte kunde ta med oss så mycket saknade vi en del kläder och annat”, berättar Anastasija. ”Men bröderna tog hand om oss och såg till att vi fick det vi behövde, och mer än så.” Anastasija, hennes svägerska Anja och barnen reste till Tyskland via Polen.

Syster Anastasija Sjtjukina och hennes mamma, Olha Lysenko, tog skydd i den kalla källaren i huset varenda gång flyglarmet ljöd. De båda pionjärsystrarna tjänade på ett behovsdistrikt i den lilla staden Brajiliv i Vinnytsia-området. De hade svårt att komma fram till om de skulle fly eller inte, men till slut blev situationen så farlig att de bestämde sig för att göra det. De tog bara med sig det nödvändigaste och reste sedan med tåg i två dygn. De fick knappt någon sömn under resan, som inte var lätt för Olha, som är 58 år och har dålig hälsa. De kom fram till Rzeszów i Polen vid två på natten, och där stod deras andliga familj och tog emot dem. ”Trots att det var mitt i natten stod vännerna och väntade på oss”, säger Anastasija. ”Vi är så otroligt tacksamma mot Jehova och våra bröder och systrar.”

Broder Andrzej Chyba, som är polsk medborgare, och hans brittiska fru, Elizabeth, sökte skydd i en broders källare tillsammans med fem andra i staden Sumy. De kunde höra stridsflygplanen flyga över huset, och skottlossning och explosioner ekade utanför. De bestämde sig för att stärka sitt mod genom att titta på videon ”Jehova, … till dig sätter jag min förtröstan”, som skildrar vad kung Hiskia gjorde när assyrierna hotade att inta Jerusalem.

”Bröderna skickade oss olika tankar från Bibeln, och de uppmuntrade oss bland annat att läsa Psalm 27”, säger Andrzej, som nu är i Polen tillsammans med sin fru.

Vi är övertygade om att Jehova kommer att fortsätta ta hand om våra bröder och systrar som har ”försakat allt” i väntan på en framtid utan krig. (Filipperna 3:8)