Precis som i många andra länder har myndigheterna i Sri Lanka infört nationella restriktioner för att minska spridningen av covid-19. Våra bröder och systrar i teckenspråksgrupper anpassar sig efter de här restriktionerna och använder tekniska hjälpmedel för att nå döva och hörselskadade.

En pionjärsyster som heter Vihanga Fernando predikar genom att skriva brev. Eftersom många döva har svårt att ta till sig av skriven text använder hon bilder för att förmedla Bibelns sanningar.

Syster Rosie Chithravelautham trodde först att det skulle vara svårt att leda bibelkurser över videosamtal. Hon berättar: ”När jag har ringt upp döva tidigare har uppkopplingen ofta varit så dålig att det har varit svårt för dem att se och förstå när jag tecknar.” Men Rosie var ändå besluten att fortsätta sin tjänst under pandemin. Så hon bestämde sig för att ge det en ny chans. Hittills har hon kunnat leda tre bibelkurser, och de hon studerar med kopplar också upp sig till mötena, som hålls via videokonferens.

Nirosha Shiranthi, en döv syster som döpte sig i mars 2020, tyckte att det kändes läskigt att vittna via videosamtal. Så hon bad till Jehova och berättade om sina känslor. Sedan ansökte hon om att tjäna som hjälppionjär under perioden kring minneshögtiden. Många döva tackade ja till Niroshas inbjudningar, och flera av dem ville veta mer om tecknet på de sista dagarna. Hon startade sju nya bibelstudier. Hon berättar: ”Jag känner mig så glad när jag tar del i tjänsten. Trots att vi inte kan lämna hemmet så kan vi ändå vittna. Jehova ser alltid till att hans vilja sker.” Nirosha har bestämt sig för att börja tjäna som kontinuerlig hjälppionjär.

De här uppmuntrande händelserna i Sri Lanka gör oss verkligen glada. De är ett direkt resultat av de ansträngningar som våra döva och hörselskadade vänner gör för att lovprisa Jehovas namn. (Psalm 113:1)