En profetia är ett budskap från Gud, en gudomlig uppenbarelse. Bibeln säger att profeterna ”talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande”. (2 Petrus 1:20, 21) Profeterna fick alltså budskap från Gud som de skulle förmedla till andra. (Apostlagärningarna 3:18)

Hur kommunicerade Gud med profeterna?

 Han förmedlade sina tankar till profeterna på flera olika sätt.

•   Skriftligen. Den här metoden använde Gud åtminstone en gång när han skrev ner de tio budord som han gav till Mose. (2 Moseboken 31:18)

•   Muntligen genom änglar. Som exempel kan nämnas att Gud använde en ängel när han informerade Mose om vad han skulle säga till farao. (2 Moseboken 3:2–4, 10) När det var viktigt att ordalydelsen var exakt dikterade Jehova budskapet. Han sa till exempel till Mose: ”Skriv ner åt dig dessa ord, ty i överensstämmelse med dessa ord sluter jag ett förbund med dig och Israel.” (2 Moseboken 34:27) a

•   Syner. Ibland gavs synerna till profeterna när de var vakna och fullt medvetna. (Jesaja 1:1; Habackuk 1:1) Vissa syner var så verkliga att profeterna deltog i dem. (Lukas 9:28–36; Uppenbarelseboken 1:10–17) Andra gånger var de i trans när de fick en syn. (Apostlagärningarna 10:10, 11; 22:17–21) Gud har också använt sig av drömmar för att förmedla sitt budskap. (Daniel 7:1; Apostlagärningarna 16:9, 10)

•   Ingivelse. Gud påverkade profeternas tankar för att framföra sitt budskap. Det är det som är poängen när det står att ”hela Skriften är inspirerad av Gud”. Uttrycket ”inspirerad av Gud” kan också återges ”av Gud utandad (inblåst)”. (2 Timoteus 3:16, fotnoten) Gud använde sin heliga ande, eller verksamma kraft, för att ”blåsa” och styra profeternas tankegång i rätt riktning. Budskapet andades alltså Guds tankar, men profeterna fick uttrycka dem med egna ord. (2 Samuelsboken 23:1, 2)

Handlar profetior alltid om framtiden?

 Nej, de handlar inte bara om framtiden. Men de flesta budskapen från Gud har med framtiden att göra, antingen direkt eller indirekt. Israeliterna blev till exempel upprepade gånger varnade av profeterna för att göra det som var fel. Varningarna beskrev de framtida fördelarna med att lyssna till Gud och även de ödesdigra konsekvenserna av att inte göra det. (Jeremia 25:4–6) Utgången berodde alltså på hur israeliterna agerade. (5 Moseboken 30:19, 20)

Profetior som inte handlar om framtiden

•    Vid ett tillfälle sände Gud en profet till israeliterna för att förklara varför han inte hade hjälpt dem. De hade bett om hjälp men samtidigt struntat i hans lagar. (Domarboken 6:6–10)

•    När Jesus pratade med en samarisk kvinna berättade han saker om hennes förflutna som han bara kunde ha fått veta på övernaturligt sätt. Hon identifierade honom som en profet, trots att han inte hade förutsagt något om framtiden. (Johannes 4:17–19)

•    Under rättegången mot Jesus täckte fienderna över hans ansikte, och de slog honom och sa: ”Profetera. Vem var det som slog till dig?” De ville inte att han skulle förutsäga något; de ville att han skulle uppenbara vem som hade slagit honom. (Lukas 22:63, 64)